28 juni 2011

Livet blir inte alltid som man tänkt sig...

Ta ett scenario som du aldrig trodde att du skulle få läsa om på den här bloggen. Multiplicera med tio.

Där är vi nu.

Helvetet har helt enkelt frusit till is.

Jag överlevde prövningen. Och det är jag stolt över. Därmed inte sagt att det kommer att bli nån vana.

Jag JOGGADE i går! Inte så långt. Inte särskilt fort. Och inte heller självmant. Men jag gjorde det.

Det var sata-grannen som av nån sadistisk anledning lurade ut mig. Och, som sagt, det var inte den nära-döden-upplevelse som jag trodde att det skulle bli. Men det orsakade en hel del huvudbry hos hundarna, särskilt vårdhunden Fella. Till en början trodde hon att det var lydnadsträning och sprang så vackert i fotposition. Men så började hon fundera på vad tusan som var fel - det var den längsta "språng march" i ett fritt följ som hon någonsin varit med om. Då började hon titta sig om och undra om vi var på väg TILL eller FRÅN nåt. Och i takt med att blodtryck och ansiktsfärg hos vederbörande steg, började hon förbereda sig på att varsla för en analkande hjärtinfarkt. Ya'ax, däremot, hade för första gången fullt sjå med att hinna/orka hålla jämna steg. Till skillnad från Fella hade han inte fått nån ordentlig motion under dagen så han fick dra lite kätting.



Ungefär lika skeptisk som jag var till grannen i går, lika förälskad är jag i vår nya möbel. Eller...ny och ny... Den har stått hemma hos mamma och pappa sä länge jag kan minnas. Nu ska den få pryda vårt kök och agera skafferi. För, minsann, vi funderar på att byta ut vår kyl/frys till två fristående skåp och då ryker det nuvarande skafferiet. Då behöver inte gäster och släkt längre förundra/förfasa sig över att en sexpersoners familj bara har ett halv kylskåp. Och jag antar att jag i framtiden kommer att göra många konstiga fynd av bortglömda livsmedel och oupptäckta livsformer - sånt som aldrig får utrymme att växa och föröka sig i dag eftersom vi måste överväga existensberättigandet hos varenda litet ägg.

På tal om existens, så har uppenbarligen min favoritbikini upphört att finnas just lagom till årets första badutflykt. Jag har ju tämligen stor tilltro till Facebook och dess förmåga att lösa de flesta bekymmer som kan uppstå så tanken snuddade vid att lägga ut en fråga där, men jag tvivlar att så många av mina vänner har varit och rotat i min troslåda. Men skulle du, bloggläsare, av nån outgrundlig anledning förfoga över en min svarta bikini med broderade blommor så RO HIT DEN OCH DET ILLA KVICKT!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar