Fruktsallad

I vanliga fall är jag en sån där person som geggar ihop det mesta. Spagetti och köttfärssås - gegga, gegga! Sallad - varför äta var sak för sig när man kan röra ihop det och liksom få alla smaker på en och samma gång? Godis - gärna en liten tugga av flera olika samtidigt så att varenda smaklök får sitt...

Men när man börjar blanda äpplen och päron i diskussioner, då får jag hjärnsläpp. Och satsar man på en hel fruktsallad, ja då måste fröken Larsson bestämma sig; gå "all in" eller ställa sig vid sidan om med armarna i kors och betrakta det hela som en intressant företeelse. Jag har senaste tiden konstaterat att jag, trots att jag är hellsickes konflikträdd, hamnat i blåsväder upprepade gånger under de senaste åren. Och det är när jag har gett mig in i diskussioner för att hävda det sanslösa i själva konfliktförfarandet. Sällan har det berott på sakfrågan i sig.

I går ringde en vän och berättade om en fruktsallad. En stor sådan där en privat vendetta övergått till tomma hot i en förenings namn. Och jag är såååå glad att jag numera tillhör en brukshundklubb med klart uttalad struktur och sans. Nu kunde jag, även om vännen blev upprörd och jag självklart stöttar henne i alla lägen, kosta på mig att till och med skratta åt eländet. Nästa gång plockar jag fram popcorn! :-)

Om man tillåter sig att ha lite is i magen och ställa sig på åskådarbänk, är det många saker som för eller senare brukar falla på plats. Jag tror att jag med året insett detta och inte agerar hysteriskt som jag gjorde tidigare. I jobbet är det nu saker som börjar falla på plats och även om det handlar om människor och relationer, är det skönt att tänka (och kanske också säga lite tyst för sig själv) - vad var det vi sa?

Mjaaa... Tänka sig så djupa funderingar jag ger mig tid att ha, jag som egentligen borde stressa runt som ett blått streck inför Norrköpingsresan. I natt bär det av. Två sjuklingar i form av tonårsbarn får vi med oss också. Hoppas verkligen de orkar med resan. Detta är ju vår enda inplanerade semestertripp och jag vill så gärna att alla ska få sitt lystmäte. Så jag har tillbringat ansenlig tid åt att hitta aktiviteter som kan passa en familj i åldrarna 1 - 40 år. Traktordemontering, shopping, bad, hundträning- och tävling... I förrgår skrev jag, på förfrågan från "högsta hönset", ett informativt mail till TV4 för att locka dem att komma till Sommarcampen. Hoppas det gav resultat.

Nä, nu iväg och jobba några timmar. Avslutar med ett smakprov på fina bilder på Fella som en hundbekant förärat mig:
I

Förresten! Nu har mer än 10% av fröken Larsson försvunnit. Saknar inte ett enda gram och hoppas de får sällskap av många fler!