14 december 2009

Vitsen med anisgrisar


     Isac - stjärngossen längst fram.


Denna dag har gått i julförberedelsernas tecken.


Efter att ha varit på både sjukhus och vårdcentral i div ärenden, simmat min vanliga kilometer, handlat lite julklappar och bakingredienser, åkte vi till Isacs skola för stämningsfullt Luciaframträdande. Showen innehöll allt från fantastisk skönsång (med invecklade melodier och texter som jag aldrig ens hört förr) och förrymda, äppeltjuvande tomtenissar i blöja.


Väl hemma hade jag siktet inställt på bak och godistillverkning. Älskade Alf, en äldre man som bor granne med oss, ska på förekommen anledning få en ordentlig juluppvaktning av oss. En korg med hemgjorda godsaker tror jag passar utmärkt.


Medan ungarna slogs med motsträvlig glitter och glatt rulande julgranskulor och Fredrik angrep bilens bromsbelägg för tredje kvällen i rad, gav jag mig in i köksbestyren. Tacka vet jag mikro-knäck! En dröm och räddning för kockar med ADHD-tendenser som inte bara kan göra en sak samtidigt...




Anisgris - ful men enkel...




Sen kom jag på varför folk gör anisgrisar istället för anisringar. Jag satsade på det senare - runt är liksom mycket godare och gulligare än fyrkantigt. Så kavla ut, trycka ut rundlar med glas, trycka ut hål i rundlarna med en kork, samla ihop allt överblivet - minst 3/4 av den utkavlade degen... och så samma visa igen...och igen... och igen.. Till saken hör också att jag gjorde dubbel sats så nu är det ta mig fasen ringar i hela köket! Är ni fikasugna så kom, bara kom!

2 kommentarer:

  1. Ni har ju värtsa mys! Skulle jag bo närmare så skulle jag gärna komma och fika=)

    SvaraRadera
  2. Vi bjuder även våra långväga gäster på fika. Nu är det saffransmuffins, pepparkakor, knäck och kola som står till buds! :-)

    SvaraRadera