Bokslut 2009

Så här i årets sista skälvande timmar känns det som att det är läge att göra ett litet bokslut. Ta sig tid att reflektera över månaderna som gått och allt som hänt. Precis som namnet på min blogg antyder, känner jag inget behov av att skriva om världshändelser och politik. Det har andra så mycket bättre koll på. Jag lever gott i insikten om att jag är tämligen världsfrånvänd.

Familj                                                                                         2009 har förmodligen varit ett av mitt livs mest harmoniska familjeår.

Min och Fredriks relation har stabiliserats och i dag är vi till 110 % trygga med var vi har varandra och att vi vill tillbringa resten av våra liv tillsammans. Han är min bästa vän, min ömsinte älskare, en otroligt omtänksam partner, en rolig aktivitetskompis, en riktig hustomte och en fantastisk förälder.

Mina underbara barn växer och utvecklas i rasande fart. Mer och mer märks det att de har god självkänsla och en viljestyrka som kommer att hjälpa dem framåt i livet. De har hanterat förändringar i skolgången på ett fantastiskt sätt och har under året förbättrat sina studieresultat. De har vidareutvecklat och hittat nya fritidsintressen och fördjupat kompisrelationer. Under året har de vid flera tillfällen själva moget agerat i och stått upp för sina rättigheter i sin familj. Som mamma är det inte lätt att inta rätt ställning när det gäller de egna barnens konflikter och bekymmer med en annan part, men jag hoppas att vi kommer att komma fram till en konstruktiv lösning för alla inblandade.

Under årets sista månader har vi fått rå om Fredriks son lite mer än tidigare. Han har blivit en naturlig del av vår familj och jag ser fram emot att få ha honom hos oss betydligt oftare framöver.

I övriga släkten har relationerna varit stabila och trevliga. Vi är en liten kärna av människor som finns för varandra även om vi tyvärr inte träffas så ofta som vi kanske skulle vilja. Jag har också fått lära känna Fredriks familj bättre och ser fram emot att få umgås mer frekvent med dem framöver.

Så...förstås... Överraskningen. Han eller hon som behagade göra sin existens påmind i slutet av sommaren. Den lilla människan som, trots att vi inte bekantat oss fullt ut än, redan haft en stor inverkan på familjen, mitt liv och - inte minst - min fysik. Efter att nyheten satt sig känns det som en självklarhet att vi ska bli en till. Han eller hon har redan bidragit till att vi närmat oss varandra ännu mer i familjen.

Vänner                                                                                             Precis som alla andra år, kan jag med lite skam erkänna att jag borde bli bättre att underhålla mina vänskapsrelationer. Borde sitta mer i telefon, göra fler spontanbesök, gå och fika på stan... Lyckligtvis tror jag att de flesta i vänkretsen har samma livsförutsättningar och vi vet nog ändå att vi finns där för varandra. Och jag måste faktiskt erkänna att Facebook och msn är bra redskap att ta till när man vill ge livstecken ifrån sig.

Året har trots detta inneburit en del nya och nygamla bekantskaper. Har t ex tidigare saknat kontakten med närmaste grannen som jag nu träffar och promenerar med flera gånger i veckan igen. Sedan har "hunderiet" gett oss en bunt nya vänner både lokalt och över hela landet. Så himla roligt! Spontana, enkla människor med samma brinnande intressen som vi har - kan det bli bättre?

Jobb                                                                                            Fram till hösten var jobbåret lugnt - sedan blev det fullt upp à la ketchupeffekten. Både jag och Lena jobbar mycket bra i skarpa lägen men det har varit frustrerande att inte få resa och jobba på heltid nu när det verkligen finns anledning att göra det.

I perioder har vi känt på olika tankar om att utveckla verksamheterna vidare men samtidigt ska detta gå att få ihop med det faktum att jag ska vara föräldraledig nästa år.

Mitt ordförandeskap inom RFF har varit utvecklande och jag har fått en hel del cred för mina instatser. Men även här har min sjukskrivning satt käppar i hjulet så vi får se hur mitt kommande engagemang kommer att kunna se ut.

Hälsa                                                                                                Ja, hoppsan - plötsligt fick man prova på att nyttja landstingsresurserna också. Egentligen har jag bara gått och väntat på att pappas bekymmer med blodpropparna skulle visa sig hos mig också, så det har nog inte varit en lika stor chock för mig som för resten av familjen. Sen är jag väl ingen som målar f-n på väggen heller.

Periodare som jag är, har motionen kommit på skam sedan jag skaffade hund. Har helt enkelt inte hunnit annat än hundpromenader och vovvarnas träning. Men nu har jag lagt om lite i planeringen och börjat gå längre och oftare samt simma/vattengympa regelbundet. Skönt både för hälsa och samvete.

Hundarna                                                                                      Mmm.... Vilka hundar jag har! Framför allt Fella har visat sina förmågor under året. Hon har kommit igång med dw/wp-träningen och har musklat på sig ordentligt. Jag har också gått lydnads- och tävlingslydnadskurser med henne och hon får genomgående fantastiska omdömen. Vårdhundsinprovningen med påföljande träning har varit intressant men inte något som jag kommer att hålla fast vid tror jag - kostnaderna är för höga i förhållande till möjligheten att utöva vårdhundsteamandet.

Ya’ax har förlorat bollarna och i och med det blivit lite mer harmonisk ("dumglad") och mer matfrisk. Hans stress i samband med tävlingsmoment har resulterat i ojämna tävlingsresultat; en del överraskningar och en del frustrationer. Han har viljan och förmågan att dra tungt. Det gäller bara att kunna locka fram den under alla förutsättningar. I övrigt har även Ya’ax fått lite duvningar i lydnadsmomenten även om han inte tycker det är lika roligt som Fella. Spår borde han få träning i för där har han verkligen visat förmågor, men tyvärr räcker inte mattes tid och intresse till...

Våra två nytillskott i form av lurviga, ulliga katter har fyllt huset med ännu mer kärlek - framför allt för Fellas del. Varje kväll har hon en hångel-sejour med en av katterna och tv-soffan är mysigt fulla av folk, hundar och katter på kvällarna.

Hus/hem                                                                                    

Min vana trogen har jag påbörjat en massa olika inredningsprojekt. Det riktigt stora är förstås stugan - Idyllen - som inköptes i mitten av sommaren. Där har vi redan ett stort antal arbets- och njutatimmar investerade och ser fram emot ett otal fler kommande år.

Sommarmånaderna innefattade också en stor omstrukturering av gården här hemma. 30 - 40 kubikmeter matjord har blivit en gräsmatta, vi har planterat häckplantor, lagt stenplattor, gjort stenpartier och grävt damm. Orken, tiden och lusten tröt i slutet av säongen så jag hoppas på ny styrka till våren.

Inomhus har ett liiiiiitet upppiffningsengagemang i hallen vuxit till att bli en totalrenovering av nästan hela övervåningen. Men med färg blir det snabbt resultat!

Kanske jag lär mig att någon gång avluta allt jag sätter igång..?

Jag hade en förhoppning om att skitskallen som lurat mig på drygt en halv miljon i samband med garagebyggnationen skulle få det han förtjänar under 2009. Men lagens kvarnar mal långsamt. Jag kan bara glädjas åt att vi i familjen har lyckats reparera våra inbördes relationer och psykiska mående som hans agerande verkligen satte på prov - och att han för all framtid är brännmärkt inom sin bransch och bland vettigt folk. Den som väntar på nåt gott...

Så... Ännu ett år till ända... Av nån anleding har det varit fullt upp även detta år, vilket gör att jag säkert glömt nämna en hel del.

Vad kommer att hända 2010? Det kan man aldrig veta men vissa planer har jag. Det ska ni få läsa mer om sen...