I det stora hela en riktigt trevlig dag. En tur på stan avslutades med idel "OOOOH":anden och "AAAAH":anden över Birk bland kollegor på skolan. Väl hemma fick jag besök av bästaste Inger. Tack för trevlig eftermiddag - som alltid!
Grabbarna i garaget börjar närma sig slutet på steg 1 i byggprojektet. Imponerande uthålliga och noggranna! Nu återstår bara att hitta ett användningsområde. Hittills har allt från bröllopslokal till Ersmarksbodarnas Red Light District varit på tapeten... eller på gipsskivorna. 
Sen har jag - åter igen - ägnat nån timme åt att umgås med Transportstyrelsen. De jävlarna. I september i fjol lämnade Fredrik in en ansökan om körkortstillstånd till Länsstyrelsen. Efter det hörde han ingenting från dem, trots att han ringde upprepade gånger. Samma svar vareda gång; "Jag ska be ansvarig handläggare kontakta dig". Jo, skit ner dig. Inte har det ringt nån. Inte på nio månader. Trots att Fredrik - och nu jag - legat på som iglar. Under denna tid har dessutom Transportstyrelsen hunnit överta ansvaret för körkortstillstånden och då har nån av myndigheterna - ett mysterium vilken av dem det är - lyckats tappa bort både ansökan och betalning. För ett par veckor sedan slog jag klorna i nån förskrämd ung tjej i kundtjänst som uppenbarligen (fick jag veta när jag ringde på nytt i dag) gett lite för vidlyftiga utfästelser om snabb handläggning - förmodligen bara för att bli av med den norrländska hysterikan på andra sidan luren. I dag lovade kvinnan jag pratade med att hennes chef skulle ringa upp. Tror ni att han/hon gjorde det? Nä, just det. Strategin för morgondagens samtal (vilket alltid inleds med 30 - 50 min väntan i telefonkö) är att vägra lägga på luren och kräva att chefen går in på vederbörandes kontor och övertar luren.
Nio månaders liggtid och ärendet har alltså inte ens kommit så långt som till handläggning - än mindre till bedömning. Är det nu man ska ringa Josefsson, eller?
Frustrationerna fick vi i alla fall utlopp för när vi gick en tung drag weight-tur med hundarna. Så tung att Fella, när det var 50 meter kvar till målgång, gick och lade sig i ett vattenfyllt dike. Hon som inte ens gillar att bada. Undrar om det är ett bra eller dåligt betyg för våra träningsmetoder... 
Det är i o f s kanske bra att vi tröttar ut hundarna eftersom de är blodtörstiga och lömska kamphundar med mördarinstinkt och sylvassa tänder. Eller hur? Så här ser det ut när katterna intagit hundarnas sovplats...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar