21 maj 2010

Märkt för livet - vilket i o f s inte torde bli långt...

Tillbaka i verkligheten efter ett par dygn i Paradiset. Mycket eldande, mycket stök - och mycket sömn! Tror jag och Fredrik tangerat Birks dygnsrytm men det var nog det vi behövde efter sista veckornas omtumlande upplevelser och tunga arbete. Vi tog oss också tid att njuta av det vackra vädret, både vi och hundarna (klicka på Ya'ax så får ni ett smakprov på årets första dopp i Kalvträsket).





Väl hemma kunde jag känna hur jag gått in i en ny era - från att tidigare ha ÅKT cykel så tar jag mig nu fram för egen maskin. Knäna krockar inte längre med magen!  Fast jag har fortfarande Fella att dras med. Om jag mot all förmodan inte skulle uppnå mina målsättningar inför Beach 2010  så lyder diagnosen (=undanflykten) "Graviditet med därpå följande komplikationer i form av Bulldog".


På tal om diagnos... Vid återbesöket till barnläkaren i lördags bad jag att få min förlossningsjournal utskriven. Lite intressant att se vad som egentligen hände utanför lustgasdimmorna och dessutom en bra hjälp för minnet när jag en dag ska berätta för Birk hur det gick till när han kom till världen. Jag tog mig inte tid att skärskåda journalen förrän i dag och fick då, till min förvåning, veta följande om mig själv (det stod att läsa i anamnesen):


Tidigare sjukdomar: Psyk vård, Gynekologisk sjukdom, Kronisk njursjukdom, Gulsot, Endokringa sjukdomar, Upprepade urinvägsinfektioner, Ul colit eller Mb Crohn, Diabetes mellitus, Epilepsi, Lungsjukdom/astma, SLE. Kronisk hypertoni, Trombos


Hoppla, det är mycket som passerat obemärkt hos fröken Larsson, minsann! Kanske beror på den förstnämnda diagnosen...


Jag tyckte i alla fall att det var ganska komiskt till dess att jag konsulterade distriktsköterskan som var på hembesök i dag. Hon tyckte att jag genast skulle kontakta Kvinnokliniken och påpeka felaktigheterna. Och vid närmare eftertanke tycker jag faktiskt det är konstigt att jag över huvud taget fick åka hem med en nyfödd bebis. Vem vet, när som helst kanske mina tidigare kollegor från soc knackar på dörren - och det med all rätt, kan jag säga. För om diagnoserna skulle stämma så utgör jag ju inte allt för bra avelsmaterial...


Nu blir det ut i kvällssolen för att ge mig an de otuktade buskagen. I morgon blir det familjehemsdag för hela slanten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar