Nu är det klart. I ganska precis ett års tid har jag väntat på den här dagen. Sen i april i fjol har det våndats, processats, förhandlats och kompromissats. Och fröken Larsson, med sin bristande impulskontroll och Tourettes-liknande symtom, har gjort allt i sin makt för att ingen information ska läcka ut innan allt är klart. Men nu är det klart. Och jag har fått grönt ljus att gå ut med informationen.
Vid 43 års ålder är det för första gången dags att fundera på vad jag vill bli när jag blir stor. Fram tills nu har allt liksom bara rullat på och karriären har skapat sig själv utan några överväldigande, stora beslut. Men i sommar hoppar jag. Jag kommer att finnas kvar på konsultbasis i mitt gamla företag, jag har lite uppdrag på gång och förfrågningar om andra, men egentligen vet jag riktigt vad jag vill med livet. Det oroar mig lite för att det BORDE oroa mig - men det gör det inte. Det enda jag vet - i alla fall nu - är att hemmet och familjen ska ha ett betydligt större fokus än tidigare. Jag kommer aldrig att bli en åtta-till-fem-människa (blotta tanken ger mig andnöd och panikkänslor) men jag ska jobba lite mer på den där strukturen som jag skrivit om så många gånger. Inte dras med i en massa projekt utan att ha en tydlig personlig vinning av dem. Göra mer av det som jag mår bra av, helt enkelt.
Jag känner mig själv. Jag kommer säkerligen att ha anledning att äta upp dessa ord - så gör en printscreen och tryck upp den i ansiktet på mig vid lämpligt tillfälle. JUST NU är det dock det här som gäller. Och så länge jag bara kan ska jag njuta av ovissheten.
I går njöt vi av att alla skatter i dikeskanter och skogsbryn börjat tina fram. Kottar, kvistar, gamla mattbitar och sånt. Vi går en underbar tid till mötes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar