Fredagstristess kompenseras av lördagseffektivitet

De flesta människor ÄLSKAR fredagar. Veckan är slut, myskväll framför TV:n och en underbar helg i sikte.

Jag hatar fredagkvällar. Usch. När vi har barnen är middagstiden sönderstressad p g a skjutsningar/ hämtningar av helgbarn, Freja som ska rida, helghandlingen som inte är gjord etc. Innan alla är hemma och ordningen återställd så det blir snabb och oengagerad utfordring, lite gott till barnen och sen lite zappande på TV:n medan sambon ligger och sover i soffan. Ungarna leker/spelar/ ser på TV på övervåningen. Lurar till, vaknar upp vid midnatt. Då är sambon pigg och går ut i garaget några timmar medan jag går och lägger mig ordentligt. Usch.

Tacka vet jag lördagar. Fredagkvällens tristess gör att jag är ordentligt utvilad och kommer mig upp tidigt. Frukost i ensamhet med morgontidningen. Ungarna vaknar till liv, en efter en. Städa och plocka undan lite och sedan har man en hel lång och ljus dag framför sig.

I går inleddes lördagen med lite städ- och sorteringsinsatser. Därefter en mil på spark med hundarna som draghjälp. Känner mig jättelat där jag står och ropar direktiv ("Höger!", "Vänster!", "Stanna!") medan de springer men de håller på att vara så vältränade att detta är enda sättet för dem att kunna bränna lite energi utan att dra kätting. Och Ya'ax älskar verkligen farten i kombination med att få dra. Han skulle ha varit född till Huskey.

Efter lite plock och pock hemma, gjorde vi en brandkårsutryckning till ByggMax och anlände någon minut innan stängningsdags. Hann köpa material till Elias' A-traktorbygge, leverera honom hos kompis samt med en hårsmån veja för ett råddjur, innan vi åkte till träningskompis Nina för lite tung drag weight. Duktiga hundar än en gång. Milen med sparken märktes inte av och de drog duktigt; starkt och fokuserat. Vi försöker dessutom få Fredrik att ta över tävlande med Ya'ax och nu har han tränat honom vid ett par tillfällen på raken. Perfekt!

När vi kom hem svämmade huset över med ungar. Tappade räkningen vid sex övarnattande (mina inkluderade) och hoppas att jag inte slarvat bort nån unge i villervallan. Hemgjord pizza och chokladpudding fick det bli till middag - iordninggjord med benäget bistånd av barnen.

Efter sen kvällshämtning av Elias hos kompis var det bara att konstatera att TV:n - trots Fredrisk idoga insatser - inte ville vara med. Nåt med parabolen. Vilket inte gjorde nåt för ungarna som spelade spel och hade kul ändå. Och jag hade inte just nåt att somna framför. Och karln gick ut till garaget några timmar tidigare. Ut med TV:n, in med livet...