En oengagerad blivande mamma?

Har haft en totalt apatisk helg hittills. Fredag i vanlig ordning lugn och slö men har även i dag lördag varit helt oföretagsam. Har lyckats framställa något som liknar två måltider, målat lite golv, burit in ved... men annars... ingenting. Eftersom hundarna är satta i vila har jag inte kunnat göra något fysiskt med dem heller. I och för sig kan det kanske behövas en intetsägande dag efter en hektisk och omtumlande vecka.

Så, jag har mest zappat runt på TV:n och på datorn. Försökt hitta någon ny sajt att fördjupa mig i. Börjar vara lite less mina 6 - 7 olika "favoriter" som jag hälsar på flera gånger varje dag.

Och det som slår mig när jag besöker allehanda bloggar är att jag måste framstå som världens mest oengagerade gravida kvinna! I min blogg får ingen läsa om längtan och smärta, om foglossningar och sammandragningar, om icke-förstående blivande fäder och åderbrock, om namnspekulationer och barnvagnsinköp, om hudbristningar och fosterrörelser - för att inte nämna uteblivna rörelser!

Men var lugna! Jag älskar mitt nuvarande tillstånd. Jag ler för mig själv varenda gång jag känner - och numera även ser - hur lilla bebben rör sig där inne. Jag sneglar på min mage i profil varenda gång jag går förbi en spegel. Jag ler lite malligt för mig själv när jag märker andras reaktioner på mammamagen.

Däremot ägnar jag inte tid och ork åt att oroa mig för saker som aldrig kanske kommer att inträffa. Jag gör inga namnlistor - för det lär visa sig vad bebben är för person när h*n kommer ut. Jag har ingen packad BB-väska för jag vet att mitt värkarbete är långdraget och då är det bra att ha något att göra medan jag går hemma och stånkar och stönar.

"Här och nu". Så har jag alltid varit och kommer att förbli. Så ni, mina kära bloggläsare, kommer att överhopas med foton, kommentarer och utlåtanden om lilla bebben. Men ni får ge er till tåls några månader till...