I morse var jag uppe med tuppen igen. Iväg med ungar till skolan och sen till stan för att lämna prover på lassa. Halvvägs till stan ringer de från MVC och säger att min barnmorska är sjuk. Lyckligtvis har jag skaffat mig ett tunt lager skinn på näsan sista året så jag framhärdade i att åtminstone få lämna första omgången prover eftersom jag styrt upp hela dagen utifrån detta. Sagt och gjort.
Sedan dw-träning. Tung dw-träning. Alla sex deltagande hundar var duktiga och jag var mycket nöjd med Ya'ax och Fellas insatser. Framför allt Fellas. Hon drog ca 80 kg kätting (varav 30 kg traktorkätting med "hullingar") i pudersnö. Hon sprang t o m vissa sträckor och jobbade på i relativt brant uppförsbacke utan att ge upp. Mattes stolthet!
Lite mindre stolthet lägrade sig över församlingen när träningen var slut. Jag skulle backa nedför en smal uppfart och lyckades smita ner i diket litegrann... Till mitt försvar måste sägas att jag visst är en bland många - däribland gårdsfolket - som gör såna manövrar efter den vägen varje år. När vi insåg faktum - att vi satt fast - tog sig Fredrik för huvudet men sa ingenting. Jag fräste nåt (kommer inte ihåg vad men det var säkert nåt typ "Men ursäkta då för att jag är så jävla dålig på att köra bil!") varpå han svarade "Men det är inte dig jag är arg på, det är SITUATIONEN!" Snacka om diplomati - han borde söka jobb på FN. 
På väg hem körde vi förbi Djurmagasinet för att köpa en nomesele till Fella. Men det var kört, trots att vi provade tre olika varianter. Hon är helt enkelt för bred framtill och baktill för att det ska finnas selar som sitter riktigt bra. Resultatet blev att hon får ärva Ya'ax sele (som är sydd efter hans mått och således passar en "muskelhund") och Ya'ax fick en ny sele, eftersom han inte är fullt lika extrem (=kurvig) som Fella.
Hem och jobba, utfodra ungar och karl, måla lite golv, skjutsa ungar till kompisar etc. Sen var det bara att vända kosan mot stan igen, denna gång för vattengympa och lydnadsträning.
Redan när jag "checkade in" på Eddahallen kände jag hur aggressionerna och adrenalinet flödade. För där i kassan stod han, Gestapo-gympaledaren. Han som orsakar upploppstämning i omklädningsrummen. Och vid dagens träning deltog också några tjejkompisar till honom som han uppenbarligen skulle spänna sig för, så det hördes idel kallsupar, hjärtrusningar och ilskna frustningar i bassängen. Hans hysteriska takt och uppfordrande peppningar gör alla så förbannade att man "stänger av" och gör sina övningar i egen takt. Aldrig har reklamskyltarna runt bassängen varit så noga studerade som i dag.
Efter kort tvagning och påklädning var det lydnadsträningen som gällde. Ya'ax, som har svårt för andra hanhundar, fick sig ett ordentligt passivitetspass. Bl a fick han ligga med huvudet på tassarna ovanpå en annan hanhunds wp-sele. Innan träningen var slut var han så psykiskt utmattad och miljöanpassad att han la sig ner på sidan (à la "död hund") mitt bland de andra hanhundarna. PUH! Fella var duktig som vanligt och rev ner ovationer när hon klarade av både fotgående, läggande under gång, apportering, sättande på avstånd etc - med apportstocken i munnen. Och detta helt utan föregående träning! Med lite godismutor fick jag också henne att gå igenom ett bildäck - bra träning inför stundande agilitysäsong. Nu ligger de och gosar så gott framför kaminen, både hon och Ya'ax.
Tror jag ska satsa på samma sak. Fast jag riktar in mig på sängen istället för rumsgolvet.
Natti, natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar