Ni som känner mig vet att jag i åtminstone två års tid drivit en process gentemot en (jävla) byggare som svindlat mig på närmare 600 000:-. Efterverkningarna av hans inte ens halvfärdiga och dessutom felaktiga bygge har varit stora för hela min familj, kanske mest för Fredrik som tagit många mentala och fysiska smällar av det hela. I dagsläget genomgår han (Fredrik alltså) en intensiv smärtbehandlig eftersom han lider av sviterna efter ett sex meter högt fall ner i betonggolvet då han och pappa la det tak på bygget som ( den jävla) byggaren sket i.
Under årens lopp har jag varit på möten, många gånger fruktlösa eftersom min (jävla) motpart inte dykt upp. Jag och Fredrik har - helt oskyldiga - blivit anmälda för olaga hot och förtal av den paranoida (jävla) byggaren. Min advokat - som är en stor och efterfrågad personlighet i den här staden - har dessutom vid flera tillfällen skjutit upp möten och förhandlingar just för att han haft för mycket att göra.
Ganska snart i processen insåg vi att det inte finns några pengar att hämta eftersom (den jävla) byggaren gått både i företags- och personlig konkurs. Men för oss handlar det inte om pengar. Det handlar om rättvisa och om en möjlighet att hindra denna (jävla) byggare att utsätta andra stackars oanade kunder för samma sak. För, som pappa säger - visst är det konstigt att man är en brottsling om man stjäl en falukorv på ICA men så här får man bete sig utan några som helst efterräkningar?
I slutet av förra veckan ringde i alla fall min advokat och sa att det äntligen var dags för förberedande förhandlingar nu i morgon. Och då är det bara att säga "ja, tack och amen" även om framförhållningen är lika med noll. Helt plötslig kommer allt som man lyckats distansera sig från känslomässigt upp till ytan igen, Sömnen påverkas och den där knuten i magen är tillbaka. Samtidigt en ny förhoppning om att detta någon gång kanske kan komma att ta slut...
Så... I morse ringde han igen... Advokaten. Jäktad som alltid. Under det knappt en minut långa telefon samtalet (som dessutom innehöll några krystade artighetsfraser) han han lägga fram sin åsikt om att - som han uttryckte det - "lägga locket på" det hela. Det finns ju ändå inga pengar att hämta? Nej, säger jag, men det handlar inte om pengarna. Då börjar karln tjafsa om "bristande bevisföring". VA?!?!?! Fakta har varit konstanta under hela processen, han har haft TVÅ (2) år på sig att granska all dokumentation och ta upp detta med mig. Snacka om genomskinliga ursäkter. Detta är för honom ett totalt oviktigt mål och antagligen har han någon annan mer värdefull klient som påkallar hans uppmärksamhet i morgon vid tiden för min förhandling.
Aldrig kunde jag tro att denna mardröm skulle sluta i ett krig på två fronter...
Jag har i alla fall skrivit ett mycket klargörande mail till honom. Låtit honom förstå att jag ser igenom hans manipulationer och förklarat att jag inte känner mig trygg med hans nuvarande agerande.
Det roliga i kråksången är att det finns en person som bryr sig... som håller koll... En reporter på VF som fick nys på detta för mer än ett år sen och som sedan återkommande tagit kontakt och frågat om hon inte ska få göra ett reportage. Jag har hela tiden - på advokatens inrådan - bett henne avvakta. I dag ringde reportern igen. Hon har regelbundet kollat igenom ärendelistan på tinget och såg att de var dags för mig i morgon. Och nu vette f-n... Nu tror jag det är dags för henne att få nåt tillbaka för hennes engagemang...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar