Eller... Självklart kunde inte heller denna vecka avlöpa oavbruten. Denna gång var det en välbehövlig och länge efterlängtad verkstadstid för Carawellen som tvingade iväg Fredrik till stan en dag, men det var det värt! Fatta känslan att våga köra fortare än 70 km/h och inte behöva hålla andan av skräck för att däcket ska lossna i varje kurva.
Nu när tekniken för en gångs skull står oss bi, är det fysiken som spelar mig ett spratt. Jag inledde veckan med att trampa in en fyratums spik i foten i samband med att jag gick bärsärk med en motorsåg. Sedan dess har jag kryddat tillvaron med en hosta från helvetet - än en gång kan jag konstatera att lungorna fick sig en fulsväng för två år sedan då jag hade blodproppar i dem. Som avslutning såg Viktväktarguden till att jag drabbades av ett riktigt gallstensanfall natten mot fredag. Inte roligt, men om straffet skulle stå i proportion med synden skulle jag vara död och begraven nu, så jag får skatta mig lycklig och äta salladsblad ett tag framöver.
På onsdag fick vi fint besök av svärföräldrarna. Ni vet, de med den underbara trädgården... Ödmjukt hade de frågat vad jag ville ha på gården runt stugan. Hallå!?!?!?! Det är Jenny-Ann ni pratar med...hon som dödar svärmorstungor på löpande band...hon som har valt att skaffa hund istället för blommor för att hundar bara behöver mat och kommendering medan växter kräver...typ...kärlek och omtanke... Lyckligtvis är mina svärisar utrustade med både insiktsfullhet, ödmjukhet och arbetsiver, så de tog tag i situationen och styrde upp en buskrabatt.
Nu börjar det likna nåt...
Jag och Fredrik tog också fan - och ett ganska stort antal sågar, många löpmeter trallvirke och nåt kilo trallskruv - i hågen och byggde ut Paradiset lite. Som om soldäcket var för litet, liksom...
Det är faktiskt inte vara dödssynd i form av frosseri som vi ägnat oss åt under gångna veckan. Lite lättja har vi fått till också, i form av sol och bad, korta utflykter på flotten och - hör och häpna - pussel!!! En gång i tiden var jag en riktig pussloman men ålder och ett visst antal barn kom i vägen. Nu har jag tagit ut svängarna ordentligt för vad är mer våghalsigt än att lägga ett 3000-bitars pussel i sällskap av en överaktiv ettåring?
Nu tror jag i och för sig inte att älskade 16-årige sonen håller med mig. Han, som uttråkad efter ett pusselpass skötte sin minste bror medan mamma och lillasyster tränade lydnad med hundarna. Han, som lystet tittade efter stuggrannarnas baklastare när den passerade. Han, som när grannen berättade att en full polack parkerat en brinnande bil på deras gård, sa: "De verkar ha mycket roligare i sin familj..."
Sonen drog hem till stan och missade vår shoppingrunda i storschtaaan Norsjö. Vår vana trogen brukar vi ju dra dit för att smaka på civilisationen efter några dagar i stugan. Och i vanlig ordning shoppade vi loss på diverse loppisar. Det verkar som om folk i inlandet inte har vett att ta betalt för begagnade saker! Vi köpte exempelvis Pax-vinterskor till Birk för 10:- och fick ett oräkneligt antal finfina sandlådeleksaker för en spottstyver av vad EN sådan skulle kosta ny.
Allt som allt en riktigt trevlig vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar