Sjukstuga

Jag är inte särskilt sympatiskt lagd. Tyvärr. Jag har svårt att tycka synd om och det bär mig emot att dalta. Därför är det enklare när jag själv är sjuk än när nån i familjen är det; på nåt sätt är det liksom enklare att förklara för sig själv att "det är väl för f-n bara att he sig upp och sluta sjåpa sig" än att göra det till en älskad familjemedlem. Sen har vi ju det där med kvinnligt och manligt också. Nog sagt om det.

Så. Lämpligt till dagen efter ett lyckat julaftonsfirande på annandagen slog bacillerna till. Under den gångna veckan när det dock bara varit jag som hostat och snörvlat har det varit enklare. Nu har jag två sjuka gossar hemmavid också. En på 11 år och en på 38. Den ena vill inte alls inse att han är sjuk - det finns ju så många kompisar att vara med och så mycket roligt att göra - medan den andre är lagd åt andra hållet. Gasa och bromsa, liksom. Men jag försöker vara en föredömlig mamma och partner och hitta lämplig nivå på sympatin. Vilket i de flesta fall innebär att jag håller mig undan och gör mitt. Men i slutändan tror jag det är bäst för alla.

Det är i alla fall en enveten förkylning. Den i kombination med den hårda kylan gör att jag knappt rört på mig på ganska precis en vecka. Det påverkar humöret och det känns direkt hur latmasken slår rot... I dag, när det äntligen är nollgradigt ute, borde jag ju har varit ute och skottat och gått en lång promenad med hundarna redan. Men i stället sitter jag här och slösurfar...tvättar...städar...

Trots väder och baciller har vi ändå lyckats göra några vettiga saker under den vecka jag fått rå om alla ungarna. Vi har t ex varit på mellandagsrea, vilket är en mycket sällan förekommande aktivitet i det Larssonska hemmet. Och då menar jag inte bara en gång per år (vilket är självklart) utan kanske max en gång per decennium eller ännu mer sällan. Men å andra sidan shoppade jag loss och kompenserade för ganska många år framåt...eller bakåt...hur man nu väljer att se det. Så där alldeles lämpligt totalhavererade min dator, som gått på konstgjord andning och besvärjelser senaste året, så det fick bli shopping för både min och blivande personalens del på Elgiganten. För att förenkla livet för oss här hemma köpte vi också ett par DVD-spelare (eftersom vi inte ens ägt nån tidigare utan fått meckla med ungarnas X-box etc varje gång vi hyrt en film) varav en bärbar, så nu kan Birk har älskade, älskade Emil i Lönneberga med sig vart än han går!

 

På tal om film så tog sig hela familjen (minus Birk, plus svärdottern) på bio här om dagen. "Mammas pojkar" såg vi. Och där fick jag faktiskt bra grund för att mitt icke-sympatiska handlag kan ha vissa fördelar. Och att jag dessutom är totalt omusikalisk gör nog inte så mycket, det heller.

 

Nu ner i tvättstugan och hoppas att Birks manöver med att spruta hårborttagningsmedel över hela toaletten och sig själv inte demolerat mina älskade täckbyxor. Å andra sidan så har ungen kvar allt hår på huvudet, så byxorna borde ha klarat sig någorlunda. Sen ut och skotta bort lite mellandags-kalorier som det tyvärr blivit allt för många av i år. Sen göra plan B för nyårsafton. Tror kanske att dottern och hennes sällskap inte vill äta god middag och fira in det nya året tillsammans med en feberyrande, kverulant styvpappa och en hop understimulerade småsyskon...