Vädret visade sig i alla fall från sin, om inte bästa, så riktigt trevliga sida. Plusgrader minsann! Plötsligt rämnade all frost från fönstren i nya farstun. Såg riktigt roligt ut - hur ofta kan man säga att frosten veckat sig?!
"Ut med det gamla och in med det nya" får gestaltas av slutet av en epok. Under hösten har jag då och då fått nån liten gliring av Fredrik gällande mikrovågsugnen som gjort tjänst sedan - hör och häpna - 1986!!! I ett svagt ögonblick budade jag - och vann - en mikro via facebook och innan jag egentligen hade förstått vad jag gjort, var den gamla mikron utburen och den nya installerad. För att på nåt sätt ge den ett andra liv, övertalade jag Fredrik om att den skulle få leva vidare i vår övernattningslägenhet vid torvtäkten. Fredrik gick med på det. Eller sa han bara så för att göra mig glad?
I går kom känslorna ikapp...
Mikron inhandlades av fd svärföräldrarna när de äldsta barnens pappa studerade i Härnösand. Sen fick den följa med tillbaka till Skellefteå och tillbringade sedan också ett halvår tillsammans med oss i Offerdal, Jämtland. Antalet knäck-satser som mikrats - mer eller mindre lyckosamt - i den är oräkneliga. Att tänka sig hur många bullar som tinats i den känns omöjligt. Hur många gånger har den inte totalsanerats efter överkokad mjölkchoklad och sprängd gröt? En och annan glödlampa har också fått känna på dess värme - med vackra, norrskensartade ljussken och sprakande blixtar som följd... När jag tänker efter, har den faktiskt överlevt ett antal kärleksrelationer också.
Sanningen är nog den, att den där mikron är ett av de mest konstanta inslagen i mitt liv...
Usch. Plötsligt fick jag en del att tänka på.
Mikron. Inte mikron utan Mikron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar