Fri företagsamhet eller Hur man slarvar bort en unge på tre röda sekunder

I går morse var det - på förekommen anledning - städning som stod på schemat. Det är lite pinsamt att erkänna, men det krävs ofta förekomna anledningar för att det ska bli städat i detta hus.

Gårdagens förekomna anledning var ett besök av reporter och fotograf från Norran. Jag är inte säker, men jag tror att de har nån sorts dold agenda som de applicerade på mig; "För att få tyst på alla imbecilla idioter som skickar in förslag på ointressanta notiser gör vi ett totalt intetsägande reportage om absolut ingenting så kanske de håller käft sen". Jag fick i alla fall in några meningar om Weight Pull, vilket var det huvudsakliga syfte till varför jag tagit kontakt med tidningen denna gång, så jag är tämligen nöjd - förutom det faktum att jag tvingades stå framför kameran, förstås. Resultatet får ni se om nån vecka.

I sex års tid har jag som förälder tvingats stå ut med denna jävla jultidningsförsäljning. I tre år var har Elias och Freja sålt och nu är det Isac som tagit över stafettpinnen. Och han greppade den rejält. Efter att ha frossat i bilder av diverse försäljningspremier stod han och stampade som en yster hundrameterslöpare från - som en snabbtänkt vän brukar uttrycka det - "en icke skidåkande nation".  Eftersom han också hade första karateträningen och dessutom skulle hinna äta middag innan, sa jag TYDLIGT att han bara fick gå över till närmsta grannen och prångla på honom en tidning eller två. Jomentjenare! När klockan närmade sig tidpunkten "hysterisktbråttom" var ungen försvunnen! Vid kontroll framgick att han aldrig ens anlänt till grannen. Undersökningar gav snart vid handen att han hade siktats, iförd cykelhjälm och ryggsäck och på cykel, i rakt västlig riktning - tvärt emot mina direktiv. GAAAHH! Hemma väntade snälla grannen som skulle skjutsa till träningen medan jag kastade mig i bilen och snurrade runt i byarna för att försöka hitta ungen. Utan resultat. Så grannen fick åka i oförrättat ärende och jag satte mig på vakt. Sisådär en kvart senare polimasade Isac in genom ytterdörren, rödrosig och fin av en uppfriskande cykeltur och förnöjsam över sina försäljningsresultat.

Ja vad ska man säga..? Det är förmodligen såna här drag som gör att  Isac kommer att hamna som framgångsrik projektledare i nåt multinationellt företag istället för att bli deltidsarbetslös trottoarsopare. Och det är också förmodligen såna här drag som gör att hans mamma kommer att hamna på IVA med hjärtinfarkt istället för att ligga i sängen och äta praliner...

Bäst att styra upp lite träning för att orka med mina barns fria företagsamhet. Närmast blir det Friskis & Svettis i kväll. Och en promenad i den klara höstsolen. Härligt och uppfriskande. Välbehövligt och samvetsbefrämjande.