1 mått lugn på arbetet
1 mått resförbud av medicinska skäl
1 st traktorfixerad karl
3 delar frånvarande barn
2 skopor sjukdomsveckor
1 rejäl näve graviditetshormon
Krydda med lite trist höstväder
Blääää. I dag slog den klorna i mig. Tristessen. Känns som att de sista veckornas dagar har sett likadana ut; upp vid 7 - 8, jobba vid dator och sitta i telefon på fm, ut med hundarna för träning och minst en halvmils promenad, stöka på hemma, jobba lite till, zappa i tv-soffan, somna i tv-soffan, vakna fram på småtimmarna och gå och lägga sig i sängen.
Det enda som bröt vardagslunken i dag var två telefonsamtal. Det ena från datafirman som konfirmerade att min hårddisk kraschat och att det kommer att kosta 10 000:- att rädda den - ifall det går. Jippie. Det andra samtalet var från Pelle Världens Bästa Uppfödare Martinsson. Fellas pappas ägare. Som alltid trevligt att prata med honom, även om jag tror att vi båda p g a språkförbistringar (han bor i Linköping) gissar oss till ungeför hälften av vad som sägs. Han berättade också (tror jag) att han fått förfrågningar på 2 - 3 valpar efter Fella redan - dessutom av kunnigt hundfolk. Kul att aveln verkar slå väl ut men innan Fella får tillfälle att bresa på benen ska hon meriteras och utvärderas både fysiskt och mentalt med gott resultat. Närmsta året kommer nog att bli innehållsrikt.
I eftermiddag gjorde jag i alla fall myteri. Karln fick sig en skopa ovett och sen tog jag bilen och rymde fältet (fast det hade jag redan bestämt mig för innan). Gjorde lite ärenden, handlade, lämnade skräp på återvinningsstationen, åkte till Brukshundklubben och tränade lite lydnad, tankade bilen och åkte till simhallen. Egotripp kallas det!
Simmade 1 km (det känns jäkligt mycket bättre att säga 1 km istället för 1000 m...eller, ve och fasa, 40 längder). Efter ungefär 450 m sätter autopiloten in och då kommer tankarna. Jädrans vad man hinner tänka mycket på 40 längder... eller 1000 m...eller 1 km.
"Tänk vad kloka tankar jag har. Man borde ju ha med sig en diktafon. Men då skulle den ju måsta vara vattentät. Och när skulle man egentligen prata i den - när man går upp och hämtar luft eller under vattnet? Hmmm..."
"Egentligen borde jag ju prova simma lite ryggsim. Fast jag skulle väl köra in i varenda stackare jag möter - eller hamna på nån annan bana. Fast det är ju linjer som man kan hålla efter överallt. Över och under, horisontellt och vertikalt. Det är ju ta mig f-n som att somma mitt i ett Excel-dokument. Men nä... Provar när det är mindre folk i bassängen"
"Den där skrynkliga tanten med badmössa på huvudet... en sån där med blommor på. Hon ser ju ut som ett russin - måste ju ha legat i bassängen sen typ 1932. Säkert en gammal elitsimmerska. Och...tar jag inte in på henne?"
"Och vad är det med de här jäkla kanthängarna?!?!?!? Spelar ingen roll om de är blå i ansiktet, ropar `Hjälp!` och har en räddningsboj runt magen - he er från kanten! Undrar hur många meter simning man missar när man måste runda de där latmaskarna? Är det kanske detsamma att simma ett par längder extra?"
"Har jag som använder simglasögon nån sorts psykologiskt övertag mot de andra? Jag möter ju varje simmare ungefär 40 ggr om vi håller samma tempo. Jag vet mycket mer om dem efter 40 möten än vad de vet om mig. Jag vet förmodligen mer om dem än vad de vet om sig själva. Hehe."
Det tar ganska precis en halvtimme att simma 40 längder... eller 1000 m... eller 1 km. Tänk vad klok jag ska bli om jag gör det ett par gånger i veckan de närmsta åren.
Tänkte avrunda kvällen med lite plask och lek i vattengympapoolen. Jo tjenare. Det var tur att munhålan var helt uttorkad efter att ha andats in 40 längder... eller 1000 m... eller 1 km...klor, för annars hade jag haft blodsmak i munnen. Men det kanske inte är nödvändigt att vara den som har tyngsta hantlarna, den som sparkar starkast eller den som springer fortast när man aldrig vattengympat förut? Men jag är ganska säker på att den där russin-tanten med badmössan hade en kumpan i vattengympagruppen, så jag kände pressen...
Nu är jag i a f hemma och ska Våga Vägra TV-soffan i kväll. Lagom mör i kroppen kan jag nog krypa iväg till sängen och somna i vettig tid. I morgon trotsar jag reseförbudet och beger mig på till Umeå på ett par sedan länge viktiga möten. Frihet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar