Helvetesjävlaskitdag!

BLÄÄÄÄ! Två negativa inlägg på rad. Inte likt mig... Spyr ur mig ordentligt så kanske det känns bättre i morgon!

Vaknade efter en orolig natt. Drömde konstigt och vaknade massor med gånger. Följden blev ont i huvudet och TRÖTT på morgonen. KLÖSTE mig upp ur sängen och väckte ungarna. Tjat, tjat, tjat om frukost, packa gympakläder, skynda till bussen. I sista minuten stack Freja till mig en lapp om en fiolkonsert till fördel för Världens Barn - träning I GÅR och konserten i kväll!!!!! Hon hade bara haft lappen i väskan i två veckor.

VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR kan inte skolan anpassa sig till 2000-talet och använda mailkonversation som alla andra?!?!? OK, det finns säkert en poäng med att lära barnen ansvar genom att skicka lappar, men parallellt med det kanske skicka iväg lappen i ett mail när man ändå sitter framför datorn? Tre ungar med dubbla boenden och bara lappkonversation från skolan - det blir en hel del att hålla reda på, både för föräldrar och ungar.

För två år sen, när Isac gick i förskolan, fick han med sig en lapp i slutet av veckan om att de skulle ha lilla julafton på skolan under den kommande måndagen. Informationen föll bort i samband med att barnen kom till mig på söndag kväll. Följden blev att Isac fick sitta och se på medan de andra barnen bytte sina julklappar. Det gör ont i mammahjärtat fortfarande när jag tänker på det.  Till skolfrökens försvar måste jag säga att jag efter den händelsen bönade och bad henne att skicka mail till mig istället för att göra hemskick, och det fungerar hur bra som helst nu. Och Isac fick ta med sig en extra julklapp till lilla julafton året därpå - den behövdes för någon annan liten stackare vars föräldrar inte har koll på tillvaron...

Nåja, det var bara att försöka få tag på Frejas fiolfröken och krypa till korset... Försöka hitta någon som Freja kunde samåka med till träningen och försöka hinna upp till konserten.

Åkte förbi skolan jag extraknäcker på. Träffade en elev och fick ta del av skolpersonalens gryende misstro till sin arbetsledare. Så himla trist - massor med superengagerade och kompetenta människor vars energi i första hand går ut på att stå ut med sina anställningsförhållanden.

Gjorde ärenden på stan, sen hem till ett stökigt hus fullt med målarpytsar. Jobbade lite, det ringde i telefon hela tiden medan jag redan pratade. Usch, jag som inte ens ville prata med folket jag har framför ögonen. Tänkte ta en time out och träna hund men min stress fortplantade sig och lydnaden gick inte bra alls. Satte på dem selarna och körde ett ordentligt dw-pass istället. På några sekunder var jag genomblöt av allt snömodd. 

Min vana trogen tog jag med grannens hund, Ida. Hon fick följa med på promenaden och sen leka lite med mina hundar på gården. Men så, när jag skulle gå hem med henne, var det tji! Jäklar så kul hunddjäv... hade när hon sprang runt och vägrade bli fångad trots lockande, pockande, nonchalerande och bannor. Så pep hon iväg och försvann. Jakthund som hon är. Springa hem, hämta bil och Fredrik och sen leta i ungeför en halvtimme (i sockar och foppatofflor, löpandes som en trebent hind genom snömodd och på nyplöjda åkrar) innan hon självmant kom springande in på sin gård. PUH!

Sen sätta sig vid datorn och kolla upp avtal och fakturor på förfrågan från en kund. Jomenjustdet... Datorn hade kruppat ihop. GAAHHH!!

Fortsätta tjata på ungarna; läxa och skynda, skynda för Freja som skulle samåka med grannen till konserten. Försöka sno ihop en middag. Och så, 5 min innan Freja skulle åka, säger hon att hon har glömt fiolen på skolan.

Då packade jag ihop för i dag. Fixade middag men sen fick det bli TV-soffan för resten av kvällen. Detta inlägg skriver jag på Fredriks dator eftersom min är helt körd - måste förmodligen lämna in den i morgon vilket innebär att jag blir utan arbetsredskap några dagar. Strålande.

Go'natt gott folk - här har mörkret lägrat sig sen länge...