Trodde inte en dag kunde bli bättre - men det blev den!

Lördagnatten tillbringades i välförtjänt horisontalläge för både hundar och mattar/hussar. Antingen var ljudisoleringen exemplarisk eller vi så utmattade att vi inte stördes ett endaste dugg av hockey-SM-firandet på gatorna utanför.

Så upp och checka ut från hotellrummet, äta frukost och hitta igen bilen (en ganska stor utmaning när man som norrlänning knappt hittar i sin egen bakficka) och sen drog vi ut till tävlingsplatsen för EUGP (Euro Grand Prix) dag nr två. Vädret var lika bra. Sällskapet lika trevligt. Och hundarna var generellt... till och med...BÄTTRE än under lördagen! Förmodligen hade det att göra med att Jönköpingsgruppen iordningsställt en fantastiskt bra bana - vi som var där fick ta del av resultat som aldrig uppnåtts i Sverige tidigare! Under de 2,5 år jag varit aktiv inom weight pull har det bästa resultatet som jag sett varit en p4p på 50 (d v s att hunden dragit 50 gånger sin egen vikt). På detta EUGP var det flera lättare (en del dessutom sedan tidigare okända) hundar som tangerade - och gick över - 60 p4p!!

Med lite rutin och mindre tävlingsnerver gjorde också SWB Skellefteå bättre ifrån sig än under lördagen. Faktum är att vi måste ha varit den framgångsrikaste lokalgruppen på tävlingen. Det blev till slut lite för mycket "braiga" resultat att hålla reda på, så att jag kan inte redogöra för dem ur minnet - får återkomma med det när resultatlistan publicerats. Lite bilder från söndagens prisutdelningar:

Pixie och Nixon på 2:a plats

Kajsa och Öka på 3:e plats

Nina och Otto på 1:a plats, jag och Fella på 3:e

Pelle och Lex (Fellas pappa) på 1:a plats

Kajsa och Lans på 3:e plats

Sammantagna resultat för hela helgen:

Pixie och Nixon på 2:a plats

Kajsa och Öka 3:e plats

Nina och Otto på 2:a plats, jag och Fella på 3:e

Pelle och Lex på 1:a plats

Kajsa och Lans på 3:e plats

Fredrik och Ya’ax kämpade på bra och det värmer i mattehjärtat när jag ser hur Fredrik hanterar skrikapan på allra bästa sätt. De är så fantastiskt fina tillsammans även utanför planen - ser fram emot deras utveckling. Fredrik valde att bryta tävlingen när Ya’ax började stressa men det resulterade ändå i en femteplacering. Före dem kom bl a EM-ettan och EM-tvåan - och Fella Slangbella, förstås! Fella var stabil även denna dag och vi dristade oss till att försöka dra vagnen på en vikt som skulle ha inneburit seger. Hon fick igång vagnen men lyckades inte få den på rulle (nästan 1,8 ton gör sitt med däcktryck och hjulaxlar) så hon slutade på 1 681 kg och ett p4p på 44,88 - bara decimaler från EM-ettan och knappt två p4p från Otto, som stilfullt tog hem segern. Matte är såååååå stolt! En filmsnutt på hennes sista drag hittar ni här.

Efter välbehövlig middag på en vägkrog i närheten drog tattarpacket norrut. Jag hade så otrolig tur att Kajsa och Pixie - världens bästa chaufförer - tog ansvaret för hela färden hem. Med tanke på den ursprungligt höga hastigheten efter E4:an ville jag inte informera dem fullt ut om att jag låg och hade ett pågående värkarbete ungefär från Hudiksvall och hem - två hysterikor bakom ratten kändes inte som nåt eftersträvansvärt!  Jag och Fredrik hann bara hem och kasta i oss mat och duscha, innan värkarna kändes outhärdliga. Vi ringde efter taxi och fick komma in på förlossningen ganska snabbt. Det tog prover och kurvor...och sen fjunade allt liksom bara av... Så efter ett par timmar var det bara att åka hem igen. Mitt tillstånd kanske är kroniskt, trots allt...

Så nu sitter jag här och försöker få tiden att gå medan Fredrik, som varit vaken mer än ett dygn, får sig en välbehövlig tupplur. Vi får se vad framtiden - och jag - har i våra sköten!