Insikter och sol, hjälpsamma barn och motion

Jag har kommit på en sak. Jag är gravid. Har ju visserligen haft mina aningar långt tidigare men nu har sanningen slagit till med full kraft. Liksom otympligheten. Och smärtan.

Senaste veckan har jag själv kunnat höra hur jag stönar när jag ska sno mig i sängen... resa mig ur soffan... Plötsligt är det största hindret när man ska ut på hundpromenad att få på sig skorna (och självklart har båda skohorn som legat och skräpat till ingen användning i flera år på något mystiskt sätt försvunnit...).

Och plötsligt har jag ONT! I ländryggen. Går som en anka första minuterna efter att jag rest mig. I går kväll, efter att ha stått och gått hela dagen, hägrade sängen tidigt.

Visst är det väl ändå f-n.

Vilken underbar tur att jag har så hjälpsamma barn och en sambo som rycker in. I går ställde ungarna upp till 100% på Hundens Dag och sen, när vi kom hem, fortsatte de av bara farten. Städade sina rum och hela övervåningen samt båda toaletterna.  

Barbamamma-statusen har ju gjort att hundarnas konditionsträning kommit på skam sista tiden. Men i dag, stärkt av solen, gjorde jag ett ordentligt försök med cykeln igen - har ju lite bittra erfarenheter från förra gången. Men i dag var jag bättre utrustad med längre tålamod och en tjock dambinda (inköpt inför presumtiva vattenavgångar och liknande). Och visst gjorde vi nåt besök i diket, jag och Fella... Och visst smärtar det lite i stjärten. Men allt som allt måste jag ändå säga att vi klarade det bra, vovvarna och jag. Med Eniros hjälp har jag räknat ut att vi avverkade 13 - 14 km innan vi var hemma igen. Och med ögonmåttets hjälp uppskattar jag att hundarna samlat på sig ungefär 13 - 14 hg geggamojja:

Tur att vi fortfarande har en hel del blötsnö kvar - lite godisjakt i den så var hundarna som nya igen!

Sen var det bara att bryta ihop sig in i bilen igen och skjutsa pojkarna till karateträningen. De är otroligt duktiga och med en mammas objektivitet kan jag bara konstatera att jag tror att min son och hans kompis tillhör de bästa i gruppen!

Kvällen avslutar förmodligen i framstupa sidoläge i soffan. Ska försöka ägna ett par timmar åt jobb men jag måste erkänna att jag känner mig mer och mer omotiverad...