Pinsamt. Jag är ganska övertygad om att jag har tre egna. Än så länge. Sen kom det indimpandes en hel hög i går kväll. En sex - sju stycken tror jag.
Ungar alltså.
Men å andra sidan... Nu vette tusan... Mina kamphundar - ni vet de där som enligt Mathias Sundin bara väntar på bästa tillfälle att få slita strupen av något levande väsen - har nämligen tillbringat nån timme i sovrummet tillsammans med Freja och hennes alla tjejkompisar. Och vem vet, gullfibern i väggarna kanske förvränger alla ljud så att det som jag uppfattar som "mysord" och skratt egentligen är skrik i dödsångest och det smattrade ljudet av blod som stänker efter väggarna?
Lika bra att jag väcker Fredrik snart också. Stackarn, han som knappt kan röra sig p g a sina knäckta revben (om jag känner honom rätt är det minsann fler än ett). Tänkte att jag skulle låta honom njuta av familjelivet eftersom han inom loppet av nån vecka borde vara förpassad till närmsta häkte. Enligt ovan nämnde herr Sundin kan man nämligen dra slutsatsen att om man träffar en tjej med barnvagn och kamphund, så sitter killen i fängelse. Trist för Fredrik. Man får hoppas att straffet inte blir allt för långt.
Har funderat på att ge uttryck för mina moderliga och husmoderliga tendenser genom att göra våffelfrukost åt alla ungar. Men jag måste nog upp på övervåningen och räkna dem först - Fella kom just ner för trappen och slickade sig misstänksamt runt munnen...
Ha en bra dag, ni icke-kamphundsägare och överlevare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar