Strålande sol och takdropp! Efter att ha målat sista varvet på bebbens byrå tänkte jag att vad passar inte bättre än att göra cykelpremiär! Sänkte dock inte blicken och observerade all lera som gömts i snö och nu kommit fram i tö förrän det liksom var för sent... Så glad i hågen spände jag på hundarna nomeselarna och lät Ya'ax dra cykeln medan Fella fick springa fritt. Denna lösning eftersom jag vet av erfaenhet att Ya'ax behöver bromsas och Fella jagas på... Men när jag och Ya'ax i lugnt mak kommit oss till grannen 200 meter bort, hade Fella hunnit ungefär halvvägs. Så ungefär var hundrade meter fick jag ta mig ett allvarssnack med Fella, trots att jag ganska snabbt kopplade lös Ya'ax och lät Fella springa bredvid cykeln. Vi besökte en del snöhögar och ´plogkanter, både hon och jag. För när en bulldog inte vill springa längre - då springer hon inte längre utan ramlar ihop i en hög pladask på närmaste icke-leriga fläck!
Bara att konstatera att förlossningen med all säkerhet inte är nära förestående! För den ilska och adrenalinchock som jag utsatte kroppen för bör ha framkallat barnabörd utan vare sig kejsarsnitt eller ryggbedövning om det hade varit dags! Och en koll av hjärtat fick jag också; inte en hjärtattacks-känning trots att blodet kokade i ådrorna.
Efter tre - fyra km började Fella dock fatta galoppen - i dubbel bemärkelse - och till slut avverkade vi 11 - 12 km i någorlunda rask takt. Leriga (särskilt Fella som tagit rygg på Ya'ax och därmed fått allt sprut från hans tassar på sig) och tillfredsställda kom vi hem och jag konstaterade nöjt att all bäckenbottenuppmjukning gjort att jag inte alls kände av någon stjärtsmärta efter cykelsadeln. Då... Nu, fyra timmar senare, känner jag av varje kvadratmillimeter av blygdbenet trots att jag sitter i en välbuntad och skön soffa...
Efter lite lunch tog jag vara på energikicken och sällskapade med två av mina karlar (har fått låna äldste sonen en extradag) ut till bussen för genomstädning och uppiffning. Måste säga att det inte känns helt fel att kunna skura - och då menar jag med skurkäpp och mopp - golvet i bilen! Äntligen tog vi också tag i saken och pillade bort "scrapbooking4you"-märkena som suttit kvar sedan caravellen gick som firmabil hos ägaren innan oss. Frågan är hur vi nu ska känna igen den på parkeringen?!
Nu blir det en kort dusch och sen iväg till affären... och pizzerian... En kebabsandwich har vi nog gjort oss förtjänta av i dag, allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar