Tre veckor sedan sist. Tiden går fort, vare sig man har roligt eller inte.
Sanningen är den att vardagslunken är ganska intetsägande just nu. Inget upplyftande att skriva om och snarare steg bakåt än framåt. Därför kändes det underbart befriande med några dagar i Barcelona denna vecka. Bara jag och Fredrik. Helt utan några uttalade planer annat än att ta dagarna som de kom. Och det gjorde vi riktigt bra. Vi klev ut från hotellrummet före nio på morgonen och gjorde inte kväll förrän 12 - 13 timmar senare. Däremellan gjorde vi bara ett stopp på hotellet en kort stund på eftermiddagarna för att duscha och ladda telefonerna. Och så har vi gått. Gått, gått och gått. Villat bort oss i trånga gränder och resultatlöst sökt både det ena och det andra. Och inte låtit det bekomma oss det minsta.
Barcelona är, av förståeliga skäl, ett mecka för kulturhistoriskt, arkitektoniskt och gastronomiskt intresserade. Jag och Fredrik kan tyvärr inte räkna oss till någon av kategorierna. Men vi har ändå många trevliga minnen med oss tillbaka hem. Och här hemma har det minsann inte heller gått någon nöd på någon; ungar och hundar har blivit väl omhändertagna av kära svärisarna, som bott hos oss medan vi varit borta. Snacka om markservice!
Vi bodde på ett billigt ställe centralt beläget, bara 10 - 15 minuter från den stora affärsgatan La Rambla och alldeles i närheten av Triumfbågen (eller Trajjumf Baug, som den enligt Fredrik heter på norrländsk spanska). Ett helt ok plejs för ett par vuxna personer som bara ska sova och duscha på hotellrummet, men kanske inte nån höjdare för små barn och/eller rörelsehindrade, då trappan innefattade hela 91 steg från markplan till vår våning.
Just La Rambla bjöd på både det ena och det andra. Självklart var det det smått bizarra som fångade vår uppmärksamhet, så som till exempel döda fårskallar och diverse sex-/tortyrattribut.
Det var också på La Rambla som vi stiftade bekantskap med några av de världskända mänskliga statyerna. Och fick se vad statyer sysslar med när de tror att ingen ser...
När självförtroendet och lokalkännedomen ökat något, begav vi oss utanför de stora allfartsvägarna och tillbringade många (mer eller mindre frivilliga) timmar med att spatsera runt bland trånga gränder och vackra byggnader.
...och slutligen Montjuic, som vi av en ingivelse, med hjälp av linbana, besökte sista kvällen. Först då fick vi förstå hur stort Barcelona verkligen är och att vi bara avverkat en liten, liten del av stadens alla sevärdheter... Det är mycket möjligt att det blir ännu en tur till denna vackra stad i framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar