"Jobb = Vila" och "När pengar går före barns bästa"

Morgonen började som mina mornar brukar börja.

Amma, bära lilleman på höften medan jag plockar undan i köket, lägga honom på en kudde på golvet i badrummet medan jag duschar, sedan bära honom igen medan jag borstar tänder, sminkar mig (jo, det går faktiskt göra make up med en hand men finishen blir knappast perfekt), äter frukost, klär mig och städar undan. Hann t o m köra ett fem min lydnadspass med Fella. Sedan iväg - och självklart krånglar bilen. Provisorisk lösning med Fredriks hjälp, sedan skynda till stan för att hämta ut reservdelar som måste installeras i bilen innan onsdagens resa söderut. Redan då sen till dagens personalmöte. Hinner jaga upp mig över oordningen på Laitis innan jag får information om att jag är på fel ställe och det är därför de stackars mekanikerna inte hittar den beställda reservdelen. Ut i bilen till en helt förgråten Birk. Vidare till nästa bilverkstad, suga med sig ungen, köa för att komma i kontakt med en serviceman - under tiden sms:ar Fredrik och vill att jag ska efterlysa Isac som inte kommit till skolan - och sedan, när jag äntligen fått grejerna, kasta mig i bilen och köra järnet till dagens träffpunkt. Jättejärnet. Två minuter sen. PUH.

Men sen. Då infann det sig. Lugnet. Strukturen. Glädjen. Faktiskt.

Tänk att kunna sitta stilla på ett enda ställe nästan en hel dag. Prata lugnt och strukturerat om förutbestämda saker. Komma till avslut och dessutom ha utrymme att vara social och ha trevligt.

Ett synnerligen sympatiskt inslag i arbetsdagen var proceduren då en vinnare av vår hotellövernattning i samband med tävlingen i vår Noliamonter skulle utses. Efter att ha dividerat fram och tillbaka kring hur formella vi skulle vara, bestämde vi oss för att gå "casual". Beita spred ut alla rätta tipsbidrag - ett 40-tal tror jag - och sen höll jag Birk över pappershögen och skakade honom. Den lapp som träffades av hans dräggelsträng var vinnare! Vetenskapligt och seriöst, eller hur?  Till saken hör att vi också utsåg en alternativ vinnare (ifall den första inte skulle vara nåbar) och då var metoden densamma, men jag och Birk var inte inblandade...

Goda vännen tyckte att jag skulle gå en kurs i meditation. Snicksnack - det är mer arbete jag behöver!

Invaggad i detta förrädiska lugn åkte jag hem och hade i nån sorts freudiansk naivitet lyckats glömma att det var skolstart i dag. Med allt vad det innebär.

Samma. Jävla. Visa. Varje. År.

Denna termin började det med att Isac, nioåringen, inte var inskriven på skolan. Samma skola som han och hans äldre syskon gått på sedan 2001. Sedan visade det sig att man gjort förändringar både i schema och skolskjuts. För att göra en mycket, mycket lång historia någorlunda kort så innebar det:

Jämna veckor, morgon: Isac åker buss, anländer till skolan tidigast. 8.10. Skolan börjar 8.00. Han missar minst 10 min undervisning.

Jämna veckor, eftermiddag: Månd slutar Isac 14.10. Bussen går samma tid. Han missar minst 10 min undervisning. Tisd - fred slutar Isac 12.40. Hans buss går 14.10. Han har 1,5 timmes väntetid.

Ojämna veckor, eftermiddag - Isac ska åka buss till en busshållplats 1,7 km hemifrån, vilket innebär att han ska gå den sträckan efter en smal, dåligt plogad grusväg utan gatlysen och som trafikeras av notoriska rattfyllon. På måndagar finns inte ens en buss i anslutning till att han slutar skolan . Tisd - fred slutar han skolan 12.40. För att hinna med bussen måste han gå från lektionen minst 20 min före, eftersom bussen passerar närmsta busshållplats strax före 12.30. 

Sammanfattning: På en månad missar Isac MINST 5 timmar 20 min undervisning och måste tillbringa 12 timmar med att vänta på bussen. Dessutom saknas skolskjuts två eftermiddagar och han ska gå 17 km efter trafikfarlig väg. 

Ja, det är bara att starta det årliga kriget. När jag körde ungefär samma drive i fjol, frågade jag den ansvariga människan (när jag äntligen fick tag på henne) "Varför kollar ni inte bara på hur det var året innan och gör likadant? Vet ni vad jag fick till svar? "Vi makulerar alltid alla handlingar och beslut från året före och börjar om från början". VA?!?!?!?! Är det nån sjuk marxistisk tanke om att vi skattebetalare ska sysselsätta varenda kommunanställd? Det gynnar ju i så fall de landstingsanställda också, eftersom varje förälder med fler än två barn boende i glesbygd förr eller senare kommer att hamna på psyket efter att ha tvingats kriga med skolkontoret varje år. Och då kan ju myndigheterna passa på att omhänderta alla deras barn och låta samhället uppfostra dem i sann kollektivistisk anda istället.

Sossarna lär då inte få min röst i kommunalvalet...