Skit

I går morse ställde Fredrik väckaren på 7. Han hade god anledning att komma upp tidigt eftersom han hade många inbokade åtaganden. Eftersom mina väckningsförsök - blida och ödmjuka sådana, helt i linje med min personlighet - inte brukar mottagas med tacksamhet, lät jag honom sova. Kl 11 sov han fortfarande. Då kom övervänta grannen som blivit lovad hjälp. Jag visade honom in i sovrummet...

Det sägs att den enda sanna glädjen är skadeglädjen... Det stämmer!

I morse kom sjusovaren sig upp efter att ha snoozat och sovit 1,5 timme - och hållit mig vaken, förstås. Lyckligtvis revanscherade han sig senare under dagen då han sjöng en...operettaria..?...om små katter och solens underbara färger för sin ääääääälskade son. Då är det liksom svårt att vara arg.

I övrigt var fredagen en ganska lugn tillställning. Jag svor över dataladdaren som gått sönder och det faktum att det inte går att uppbringa en ny i hela stan. Nu räcker det med att man nyser så skapar de ihoptvinnade kablarna kortslutning. Skit.

Jag svor också över det faktum att Fella vaknade och var halt. Hon, som alltid varit frisk som en nötkärna! Hon fick en vilodag i förhoppning om att hon skulle vara fit for fight inför lördagens lydnadstävling. Skit.

Kvällen avslutades i horisontalläge tillsammans med ungarna och - DOKTOR MUGG!!! Efter att ha plöjt igenom en DVD med sjuttioelva avsnitt blev jag bragd ur villfarelsen att Doktor Mugg var nån sorts hjälte - det är ju precis tvärt om. Hela min världsbild ställdes på ända. Typ. Min nioåring och min 15-åring skrattade i alla fall gott. Det säger mer om dem än om filmen. En massa skit blev det.

Så lördag. Efter att ha lyssnat på Fredriks väckare tog jag mig upp för att märka att Fella var - om möjligt - mer halt än tidigare. Skit. Skit. Dubbelskit.

Vi drog i alla fall iväg till Brukshundklubben och den stundande tävlingen. Jag och vännen Karin trodde oss kunna lokalisera hältan till en nött trampdyna. Eftersom tävlingen gick på gräs valde jag att göra ett försök ändå. På det underlaget var hon inte märkbart halt men jag märkte på hennes sinnesstämning att allt inte var 100% bra. Skit.

Och allt var uppenbarligen inte 100% bra. Inte om man ska gå efter prestation och poäng på tävlingen. I o f s vann vi klassen men lyckades bara skrapa ihop poäng till ett andrapris (det saknades 8,5 för att få ett förstapris). Jag hade gladeligen bytt förstaplaceringen och andrapriset mot en andraplacering och ett förstapris... Fella var trög och undfallande i alla moment. Lillstackarn. Skit också.

Platsliggande	10	Klockrent!
Fritt följ	7,5	Seg och ofokuserad. Hon som brukar spritta av glädje i fotgåendet stapplade nästan fram.
Läggande	0	Helt oväntat. Nån av oss glömde uppenbarligen hjärnan vid det fria följet.
Inkallande med ställande	9	Hjärnan återfunnen. Oväntat bra resultat, faktiskt.
Sändande med ställande	10	Rutan. 10 meter är ju ingenting! Jag har  tränat med typ det tredubbla och det gav uppenbarligen resultat.
Apportering	9	Dubbelkommando. Fella var förväntat skeptisk till en okänd apport. Att träna själv har sina sidor...
Fritt hopp över hinder	7	Dubbelkommando. Fella tyckte det var onödigt att sätta sig innan återhoppet.
Fjärrdirrigering	0	Fella lade sig... Sen gjorde hon inget mer. Här tror jag hältan gjorde sitt - hon ville helt enkelt inte belasta sitt onda ben.
Helhetsintryck	9	Ganska rättvist poäng, trots allt.
SUMMA	151,5	Bättre lycka nästa gång!

Vännerna Karin och Jimmie gjorde bra ifrån sig - särskilt Jimmie och Liten som tog ett förstapris i sin officiella tävlingsdebut. Skitbra!

Efter att ha laddat med pizza blev det sedan klädshopping med ungarna inför skolstarten. Tre utstyrslar på mindre än 1,5 timme är väl godkänt? Skit...tråkigt...

I kväll siktar jag på en kväll utan barnprogam. Om det nu går. För vår dekoder har gått sönder (för vilken gång i ordningen?!?!?!) och vi har lånat Isacs, vilket förstås innebär att han har nån sorts företrädesrätt när det gäller att välja TV-program. Skitans...