Så, mitt i en brinnande debatt kring kamphundsförbud i Sverige, händer det. Igen. Ännu en kennel ploppar upp med planerad kull på omeriterad tik med kassa höfter.
Personer som anser sig vara hundmänniskor "slaktar" våra älskade djur och driver fram negativ lagstiftning. Drar ner seriösa uppfödares rykten och föder upp Blockethundar.
Vad är en "hundmänniska"? Den som haft flest hundar på kortast tid? Den med det häftigaste kennelnamnet? Den som tjänar mest pengar (=gör minsta förlusten) på sin uppfödning? Den som gör häftigaste hemsidan?
Eller kan det vara så att en "hundmänniska" är en person som höjer blicken och i alla aspekter tänker "på vilket sätt tillför detta rasen något?" Som ser varje hund som en individ med existensberättigande oavsett om den är avelsbar, meriterad eller ens rastypisk?
Jag har under senaste åren haft förmånen att få lära känna RIKTIGA hundmänniskor. Personer som lever för sina hundar och ger dem ett bra liv så länge de har hälsan och en sund mentalitet. Som tänker 10 - 12 år framåt när de köper valp. Som aktiverar, tävlar och meriterar sina hundar INNAN de ens tänker avel. Som förstår att hundvärlden tjänar på att minimera istället för att maximera.
Jag lever för mina hundar. De är underbara familjemedlemmar och jag ägnar dem många timmar - och många pengar - varje vecka. Jag tränar och tävlar aktivt på nationell nivå och vart än jag åker, åker också mina hundar.
Men jag är ingen hundmänniska. För det saknas åratal av erfarenhet, tonvis med kunskap och massor av handlag.
Jag är i alla fall ödmjuk. Aldrig, aldrig kommer jag att söka bekräftelse genom ett kennelnamn... göra mig pengar genom att skapa en valpfabrik... dra en ras i smutsen genom att låta hundar med tvivelaktig mentalitet och fysik komma till världen.
Nu ska jag ge hundarna god natt-puss på nosen och krypa i säng. Sov gott, hundsverige!
Intressant läsning J-A. Själv kan jag definitivt inte kalla mej hundmänniska.Men som sagt, vad är en hundmänniska? För mig är det någon som bryr sig om och arbetar för hundars och rasers bästa! Vi har alla mycket att lära av andra och ingen blir fullärd!
SvaraRaderaDock tycker jag att folk är bra på att utnämna sig själva till ëxperter vad gäller avel och hundar, utan erfarenheter och belägg. Har själv haft en trevlig disskusion om avel under en resa till Finland. Är det utseende som går före fysisk hälsa? Tittar man på amstaffen och aveln gällande ataxi så hävdar många uppfödare att man tappar mycket om man helt skulle sluta avla på de som är bärare. Men behövs det verkligen en så pass stor avels bas? Ett praktexempel på (enligt mig) bra avelsarbete är den avel som många uppfödare av TJT´s följer. Där är linsluxation den rasundna sjukdomen, och de arbetar kraftigt med att få bort det och få fram friska hundar. Är det så att många är pengakåta och utställningsgalna så de glömmer hundens hälsa?För mig går hälsa, så som både fysisk och mental hälsa i första hand. Även om jag dubbelmoraliskt har fallit för en "sjuk" ras som fransk bulldog. Detta ordbajsande kan man bortse ifrån. Sitter på mitt arbete och har ett stort avbrott, är gravidsnurrig och gör mig kanske inte förstådd.
Du gör dig mycket väl förstådd Lisa - som alltid! :-) Jag antar att du vet vilken kennel jag åsyftar i mitt inlägg och det gör mig så ledsen när jag vet hur många hundar som passerat där bara under de senaste 4 - 5 åren. Hundar som köpts från kennlar (säkert relativt seriösa sådana), tillbringat några månader eller nåt åt hos sin nya ägare och där blivit knapphändigt aktiverade och inte meriterade för att till sist hamna på Blocket som omplaceringshund. Och nu, som sagt, mitt i kamphundsdebatt så bildas ytterligare en kennel där man t o m på hemsidan skriver ut att man planerar valpar och inte har några meriter på tiken (inte heller särskilt bra fysiska reslutat)och inte ens en tilltänkt hanhund.
SvaraRaderaBåde du och jag, Lisa, vill ha arbetande hundar och kan nog - om sanningen ska fram - se lite snett på utställningsaveln. Men även inom den inriktningen finns i alla fall ett syfte. Det jag först och främst reagerar så kraftigt emot är människor som VARKEN arbetar/meriterar sina hundar inom utställning eller andra discipliner och ÄNDÅ anser sig ha skäl att starta en kennel.
Vad gäller min tik, har vi förfrågningar från hanhundsägare som vill para men jag är jävligt restriktiv. Hon är lydnadschampion, tillhör toppen inom wp och är röntgad men hon ska ha fler meriter, och vara ordentligt mentalbedömd innan jag och hennes delägare ens tänker tanken på att avla. Dessutom ska hanhunden också ha nåt att tillföra rasen. Anledningen till att vi tänker så är inte att vi har nån självgod inställning om att vi vet vad som är bäst för rasen utan helt enkelt för att vi inte vill bli sittande med x antal valpar som inte går att sälja och som vi till slut måste prångla ut till tvivelaktiga hundägare bara för att bli av med dem.
Väl skrivet!
SvaraRaderaJag vet precis vad du menar J-A.
SvaraRaderaJag skulle själv ställa ut min hund om han vore renrasig, självklart, det gjorde jag med våran TJT. Men jag fattar inte varför man springer på utställningar och inte meriterar hunden mer? Jag tycker ju lite att utställning kan vara lite överdrivet då måpnga tar det på för stort allvar, är det då ens egna egpo som spelar in?!För mig är inte utställning någon större merit, annat än att jag vet att hundstackarn följer rasstandard och har ett trevligt yttre. För mig är det viktiga en mentalt stabil hund (den jag har nu e inte så stabil i alla lägen) och att den är framavlad efter sunda förutsättningar.
Som sagt, amstaffen med sin ataxi! Det är skamligt att man som uppfödare vill avla på hundar som är bärtare av sjukdomen, det tycker jag. Det finns friska individer att avla vidare på så det är inte problemet. Det känns lite som att det är lite av ett mode att kalla sig uppfödare idag, självklart finns de dom som verkligen kan kalla sig det, då de bedriver ett riktigt bra avelsarbete.
Funderar själv på att läsa uppfödarutbildningen bara för att bli djupare insatt. Tycker det kan vara intressant.