Turister i vår egen bakficka

I dag har vi faktiskt inte gjort ett enda vettigt handtag i stugan. Förmiddagen ägnades åt relationsfrämjande aktiviteter (och NÄ, med det menas INTE det ni tror utan vi PRATADE faktiskt). Mycket finns att lära om varandra trots snart fyra år ihop. Sedan var Birk lite grinig så Fredrik föreslog att vi skulle ta en sväng med bilen för att söva honom. Det blev ganska många mil i krokarna runt Kalvträsk - en sån där åktur som man garanterat skulle göra ifall man turistade långt hemifrån men sällan tar sig tid att göra när man är hemmablind. Vi hamnade till slut i Norsjö där vi åt lunch/middag på en thailändsk restaurang och shoppade lite (!) innan vi åkte hem igen.

Väl hemma igen tog vi en eftermiddagslur - kommer inte ihåg när det hände senast. När vi kvicknat till lite övervann jag motståndet och tog hundarna på en promenad (skippade träning eftersom Fella ännu inte är 100%-igt fri från hälta). Jag skulle verkligen behöva komma igång med promenerandet men nåt tar emot... Det känns så hjärndödande att bara trava på kilometer efter kilometer...samtidigt som man försöker hålla koll på två hundar och barnvagn samt får ont i ländryggen av att inte få svänga fritt med armarna.Tänk - jag som förut har varit uppe i 4 - 5 mil i veckan som mest... Nåja, jag tog mig i alla fall iväg och gjorde en uppenbarelse på kuppen; det står faktiskt inte i någon lag (möjligtvis i någon lokal förordning) att man MÅSTE ha med sig barnvagnen bara för att man är småbarnsmamma! Antingen var det den syrerika luften efter dagens regn, det faktum att jag faktiskt lämnade Birk i stugan med Fredrik eller att jag fick en välbehövlig stund för mig själv och med mina tankar (gudarna ska veta att det behövdes) för nu gick det lätt att strutta på de kilometrar jag kände att jag hann innan det var dags att återvända hem till en hungrande bebis. Ska försöka komma ihåg känslan nästa gång jag funderar på en promenad. Förhoppningsvis redan i morgon.

Något som vi brukar ägna oss åt på somrarna är öde hus-skådning. Har klara fördelar gentemot fågelskådning eftersom man inte behöver stiga upp i ottan och inte heller vara kamouflageklädd eller betala medlemskap i nån ornitologisk förening. Tyvärr har tiden inte räckt till för några upptäcktståg denna sommar, även om det tragiskt nog finns en hel del övergivna hus i trakterna runt stugan. Men i kväll tog jag mig tid att stanna på en gård och göra ögonen kalas. Majestätiska slott, vackra herresäten och storslagna ruiner är inget för mig. Guldornament, alabaster och fontäner går fetbort. Men ge mig ett 20 - 30-talshus med gedigna trädörrar, spispanna och funkistapeter - då går jag igång. På nåt sätt känns det som att dessa hus grabbar tag i hjärteroten... Så mycket strävan, förhoppningar och arbete som finns inbyggda i dessa väggar som nu är lämnade vind för våg utan någon omsorg.

Usch - nu känns det nästan som att ev bloggläsare kan få för sig att jag har nån sorts patetisk, sentimental ådra men så är självklart inte fallet!  Nä, bättre att övergå till lite handgripligheter. Denna gång i form av en lista som jag och Fredrik har bestämt oss för att sammanställa. Inte över vad som ska göras i stugan eller vad som ska inhandlas i matväg utan denna gång hur vi tänker att vi ska arbeta vidare för att få en så bra tillvaro som möjligt tillsammans, jag och han och barnen. Konstruktivt, va!