I nöden prövas vännen

I fredags bar det av mot stugan igen. Denna gång tyvärr utan Fredrik. Hade därför inga särskilt högflygande planer, varken när det gäller jobb eller trevligheter. Men lyckligtvis hade jag fel.

Mitt på lördagen anslöt mamma och pappa och några timmar senare dök goda vännerna Karin och Jimmie upp. De lyckades tillsammans vända min apati till energi och glädje. Tack för det, älskade mamma och pappa och underbara vänner!!!! Innan jag visste ordet av omgavs jag av barnskötare, hushållshjälp, samtalspartners, barnuppfostrare, virkestransportörer, snickare, traktorförare, däckreparatörer, underhållare... Tänk vad jag är rik som har såna människor i min närhet!

Elias och grannpojken kör in trallvirke...

...medan grannen planerar till infarten - ivrigt påhejad av pappa.

Och tänk - Jimmie portade mig från köket och under ett helt dygn fick jag inte utföra just nåt hushållsarbete!

Allt medan Karin stod för de mer andliga inslagen - och gjorde en stor insats när det gäller att uppfostra mina barn, minsann!

Som vanligt underhöll Jimmie barnen med kel, skoj och hisnande anekdoter från sin "ljuva" ungdom...

...vilket var tur eftersom vissa av mina barnvakter var lite trötta...

...mycket trötta...

...mycket, mycket trötta!!!

I ett uttalande till pappa sa Jimmie "Det är därför vi hänger med Jenny-Ann och hennes familj - det händer alltid konstiga saker". Och självklart kunde jag inte förvägra dem ett litet problem att lösa även denna gång!  På vägen upp till stugan rallade stödbenet ner på den hyrda släpen och i och med det kalvade det massiva gummihjulet av navet. Bara att köpa ett nytt stödben - eller? Nä, då - använd bara följande recept:

1 st idékläckare (à la Karin)

1 st bilmekaniker (Jimmie-style)

1 st Volvo

1 st kofot

2 domkrafter

Ca 4 dl högkvalitativ motorolja

3,5 hoppade/guppande människor placerade i ett bagageutryme (varav 0,5 bestående av en bebis)

Så här gick det till:

Som sagt - i nöden prövas vännen och i helgen har jag litat på både familj och kompisar. Känner jag mig själv rätt lär ni säkert få rycka in igen. Och förhoppningsvis... någon gång...får jag tillfälle att återgälda!