OMRÖSTNING BEACH 2010 A LA CHIPPENDALES!

Nu är det äntligen dags - det svenska folket (i alla fall kvinnorna) längtat efter hela sommaren!

Utse läckraste hunken! Vi har tre seriösa och mycket virila kandidater som var och en utgör varje kvinnas önskedröm.

Rösta via kommentarsfältet och motivera gärna!

Kandidat nr 1 - Fredrik

Fredrik har bytt storstadens sus och dus mot den lugna tillvaron i Kågedalens skogar. Han är en traktorfrälst hemmaman som älskar lugna hemmakvällar. Fredrik är yngst bland kandidaterna och håller sig i form med vattengymnastik och Pepsi Max. Fredrik äger en kamphund.

Kandidat nr 2 - Joakim

Joakim försörjer sig med gummi i alla former och storlekar. Han älskar sötsaker och att köra stora maskiner. I skogarna utanför Skellefteå gör han tillvaron osäker för fiskar och bärplockare. Joakim äger en kinesisk nakenhund.

Kandidat nr 3 - Jimmie

Jimmie besitter mycket erfarenhet och visdom i kraft av sin ålder. Han bor i Norrlands kustpärla Skelleftehamn och kombinerar lyckosamt sin yrkesutövning i diverse garage med sin fäbless för hushållsarbete. Jimmie tycker om Facebook och att baka bröd. Jimmie äger en schäfer.

Att (an-)göra en brygga

Efter avslutat altanbygge firade vi med att... bygga vidare!  Denna gång var det flytbryggan som monterades ihop och transporterades på plats inför montering av trall. Minsann - konstaterade vi inte att vi saknade tre tunnor? Vi som ägde 16 st för en vecka sen och trodde oss göra en bra affär när vi sålde överblivna på Blocket. Och när vi i dag ringde till "underleverantören" så vägrade han sälja fler eftersom vissa av hans kunde sålde tunnorna vidare med förtjänst. Vilka människor det finns...

Som vanligt har vi under hållning i form av ca 6 kg bebis med oss. Lite stilstudier får ni här - observera VÄRSTA surläppen på översta bilden!

Och avslutningsvis ett bar bilder på våra blodtörstiga, aggressiva kamphundar - visst ser de skräckinjagande ut?

Återkommer med med text när våra liv består av annat än att spika och såga!

Färdig och ofärdig

Nu är första etappen på altanen färdig. Vilket innebär att altanbyggarna lär vara ofärdiga i morgon. Gamnacke och kutrygg. Men det kan det vara värt - nu har vi ju över 50 kvadratmeter att svinga våra lurviga på. När vi inte har gamnacke och kutrygg...

50 kvadratmeter - ca 105 trall - ca 600 skruvar. Och då har vi inte räknat med underredet.

Anledningen till att det har gått så bra i dag är att vi har haft utomordetlig arbetsledning; en lagbas och hans högra och vänstra hand:

The Boss himself

Sammanträde...

Överläggning...

Och lite sexuella trakasserier.

Nu när vi har någonstans att sitta, kanske vi kan ta oss tid att beundra utsikten vid stugan. Den är inte fy skam - eller hur?

Dubbla regnbågar i Paradiset

Bebisar flyger lågt liksom svalor vid regn...

I morse var vi uppe tidigt för att hinna så mycket som möjligt. Inledde dagen med ett träningspass tillsammans med Karin på Bruks inne i stan. Gick väl sisådär - kvavt och fuktigt gjorde Fella loj.

När vi skulle fara hade inte Birks Maxi Cosi låst fast handtaget som det skulle. Jag tog tag i handtaget för att lyfta in bebben i bilen - varpå hela sätet liksom snurrade runt och katapultiserade Birk ut ur Maxi Cosin! Med någon centimeters marginal lyckades jag - tack vare mina kvarvarande målvaktsreflexer - suga tag i armen på ungen innan han slog i hjulhuset på bilen. Och Birk då? Ja, han knystade till lite i sömnen och sen var det lugnt. Vet inte om det är tur eller "skicklighet" som gjort mina ungar så tåliga - det är inte allt för länge sen som Birk fick sig en åktur ner i ett dike när han låg i vagnen heller. Jag släppte tvärt taget om handtaget för att hjälpa Fella lös med sin kätting och när jag vände mig om igen hade vagnen hunnit rulla iväg. Snacka om hjärtsnörp...eller, som grannen uttrycker såna panikkänslor; "jag tror hjärtat slog baklänges". Men även denna gång stönade lilleman till lite lätt och sov sen vidare. Men USCH, vilken dålig mamma han har!!!

Nu är i alla fall den dåliga mamman och hennes sambo åter igen i stugan för att göra ett ryck på altanbygget. Trist väder är det - så vad passar bättre än att titta på lite foton som lillebror Jens tog när han och sambon hälsade på! Håll till godo!

Freja - ung och oförstörd - och utan make up för en gångs skull.

Lillebror och lille lillebror

Familjens modelejon

Summer lovin’ happens so fast...

Stor och snygg...

...liten och gullig!

Hundarna, som tidigare alltid skuttade av glädje när vi kom till stugan, verkar lite uttråkade nu när vi jobbar på för fullt på dagarna. Jag tog en sväng till en närliggande strand och lät dem dra riktigt tungt nu i kväll. Skönt för både kropp och knopp! Titta här om ni vill se en filmsnutt från träningspasset.

Nu är det dags för husbondsfolket att vila kropp och knopp också - nya krafttag med skruvdragare och såg väntar i morgon!

Edit: Skitdatorn tog hela natten på sig för att ladda upp filmsnutten, så inlägget får ni först i dag trots att det var skrivet i går. Nu ska jag ut och avreagera mig på lite trätrall...

Spekulerande snille utan promille

Har just avslutat ännu en trevlig kväll i goda vänners lag, denna gång hos grannfolket i deras stuga. Surströmming. Mmmm...

Fredrik gjorde en nykter (!) reflektion i kväll (även om det var vännen Karin som inledde den tanken i fredags): Tänk så skönt att omge sig med vänner som inte ser alkohol som en nödvändighet för att ha trevligt! Förutom surströmmingspadet och tändvätskan vid grillningen i fredags har det inte varit på tal om giftiga drycker och ändå har vi haft det så himla avslappnat och gemytligt. Och dessutom slipper vi bakfylla i morgon - om nu inte strömmingen och löken gör uppror i magtrakterna, förstås.

I morgon blir det upp tidigt och skjutsa Fredrik till läkare som förhoppningsvis kan ge honom bra hjälp mot smärta i nacke och rygg. Jag drar iväg till Bruks och tränar lite.

Just hundträningen känns som att den kommer på skam lite nu när alla andra sommarprojekt tar tid. Och samtidigt finns det ju så mycket som jag vill prova på!!! Nu senast fick jag lust att testa skydd med Fella men eftersom hon varken tillhör bruks- eller SKK-ras är det svårt att hitta någon seriös som kan hjälpa till med detta.

En annan sak som ger ångest är det ställningstagande jag måste göra kring min fortsatta karriär. Fick lite utförligare information kring erbjudandet i dag och det gjorde bara saken mer komplicerad... Om jag hade fått veta saker som inte talat för en förändring hade ju valet varit enkelt men nu vet jag inte... Ska få veta mer i början av nästa vecka och får väl stå ut med beslutsångesten fram till dess.

Hur kommer det sig att jag alltid ska stå vid vägskäl? Kan det bero på att jag stormar fram efter slingrande vägar och pallnitar vid varje tillstymmelse till chans eller alternativ väg? Skulle kanske fundera på att nån gång hålla hastighetsbegränsningen och köra efter väl inrutade rutter med mittstängsel som omöjliggör varenda tanke på att köra annat än rakt fram...

På tal om vägar... I dag går mina tankar gång på gång till den familj som till 3/5 utplånades i frontalkrocken med en buss utanför Piteå. Vet inte om det är amningshormoner som sätter mitt känsloliv i olag men så berörd av en olycka har jag nog aldrig varit förut. Framför allt tänker jag på det nioåriga barnet som ska bygga upp en ny tillvaro utan sina föräldrar och sitt ena syskon och som förmodligen alltid kommer att bära på traumatiska minnen från denna olycksaliga dag. Sådana här händelser sätter ens egna tillvaro i perspektiv...

Piss

I går övergav vi stugan för några dagar i civilisationen igen. Kändes lite surt eftersom vädret var fint och virket till altanen såg inbjudande ut. Men vi hade styrt upp lite för resten av helgen så det vara bara att ge sig i kast med förbereelserna för detta.

Väl hemma tillbringade vi ett antal timmar ute i maskinhallen och förrådet. Plockade fram och sorterade skrot (behålla/loppis/kastas) och försökte hjälpligt få bort byggdammet från de grejer som ev skulle säljas. Dessutom gick vi igenom alla saker som Fredrik magasinerat från sitt bohag och nu undrar jag hur rackarns vi ska rymma alla hans hundratals sockar i garderoben...

Dagen avslutades i underbart sällskap av Jimmie och Karin. Åter igen fick man se sig förpassad ut i periferin när det gäller hushållsbestyren men det kan jag faktiskt leva med.  Intressanta och kloka samtal som alltid, blandade med god mat, lite hundbus och fina presenter (men vem var det som fick plasttraktorn egentligen, Birk eller Fredrik?).

I morse vaknade vi av att regnet pissade ner. Hmmmm, loppis eller inte loppis? Det blev till slut loppis...en stund... Efter ett par timmar gav vi upp och pacade ihop, blöta och frusna. Men det gjorde inte så mycket för loppisgamarna står bokstavligen och väntar när man börjar packa upp. Jocke och Marie hade t o m påhälsning inne i bilen då nån hagalen tant fått syn på ett intressant objekt i deras bagage.

Kallt och blött...

...men även om man är torr kan det vara så här synd om två människoälskande vovvar som inte får vara ute och pussa på hagalna, skinntorra, bräckliga tanter.

Luftfuktigheten står fortfarande på närmare 100% men nu ska jag trotsa vädergudarna och träna lite hund...tror jag...

Skitsnyggt!

I dag var vilan slut - dags att göra nåt vettig och inte bara åka runt och titta på gamla hus och grusvägar! Utelämnade åt varandra har vi dessutom hjälpt varandra, vilket inte hör till vanligheterna. Vi brukar oftast hamna i var sitt projekt, Fredrik och jag, men i dag höll vi sams och hade faktiskt riktigt trevligt ihop. Tror den där listan vi skrev i går kan vara en bidragande orsak...

Soldäcket framför stugan var prio ett i dag. Sisådär en 50 kvm ska skruvas i första etappen, sen blir det några tiotals kvm till efter hand. Längtar efter att kunna äta goda middagar och lapa sol på egenhändigt byggd altan!

Nåt som har varit prio två under ett ganska långt tag och därför aldrig blivit riktigt färdigt, är dasset. Fortfarande återstår en del arbete på utsidan, men nu kan man i alla fall skita fint! Fådd spegel och ljusstake (tack för dem, lillebror) och dessutom KLINKERGOLV minsann (i o f s bara ditlagda och fastnubbade plattor, men ändå...). Nu återstår bara att hitta en liten kristallkrona att hänga upp i taket.

Vad gäller skitande och så, har jag hört talas om att det siktats skogsbajsare i skogarna runt Jörn. Först trodde folk att det var tidigt anlända thailändare som sprang omkring och gubbade i myrlandet, men efter att ha sett hur vita rumporna på de nödställda var, har man dragit slutsatsen att det förmodligen handlar om ljushyllta människor...alternativt att de har målarfärg i arslet. Nån som vet nåt om det?

Stärkt av gårdagens promenad - och i fast förvissning om att jag inte behöver stöta på några blekrumpade skogsbajsare härikring - ska jag nu ta hundarna och Birk ut på en drag weight-tur medan Fredrik bastar med byborna i logen nere vid sjön.

Turister i vår egen bakficka

I dag har vi faktiskt inte gjort ett enda vettigt handtag i stugan. Förmiddagen ägnades åt relationsfrämjande aktiviteter (och NÄ, med det menas INTE det ni tror utan vi PRATADE faktiskt). Mycket finns att lära om varandra trots snart fyra år ihop. Sedan var Birk lite grinig så Fredrik föreslog att vi skulle ta en sväng med bilen för att söva honom. Det blev ganska många mil i krokarna runt Kalvträsk - en sån där åktur som man garanterat skulle göra ifall man turistade långt hemifrån men sällan tar sig tid att göra när man är hemmablind. Vi hamnade till slut i Norsjö där vi åt lunch/middag på en thailändsk restaurang och shoppade lite (!) innan vi åkte hem igen.

Väl hemma igen tog vi en eftermiddagslur - kommer inte ihåg när det hände senast. När vi kvicknat till lite övervann jag motståndet och tog hundarna på en promenad (skippade träning eftersom Fella ännu inte är 100%-igt fri från hälta). Jag skulle verkligen behöva komma igång med promenerandet men nåt tar emot... Det känns så hjärndödande att bara trava på kilometer efter kilometer...samtidigt som man försöker hålla koll på två hundar och barnvagn samt får ont i ländryggen av att inte få svänga fritt med armarna.Tänk - jag som förut har varit uppe i 4 - 5 mil i veckan som mest... Nåja, jag tog mig i alla fall iväg och gjorde en uppenbarelse på kuppen; det står faktiskt inte i någon lag (möjligtvis i någon lokal förordning) att man MÅSTE ha med sig barnvagnen bara för att man är småbarnsmamma! Antingen var det den syrerika luften efter dagens regn, det faktum att jag faktiskt lämnade Birk i stugan med Fredrik eller att jag fick en välbehövlig stund för mig själv och med mina tankar (gudarna ska veta att det behövdes) för nu gick det lätt att strutta på de kilometrar jag kände att jag hann innan det var dags att återvända hem till en hungrande bebis. Ska försöka komma ihåg känslan nästa gång jag funderar på en promenad. Förhoppningsvis redan i morgon.

Något som vi brukar ägna oss åt på somrarna är öde hus-skådning. Har klara fördelar gentemot fågelskådning eftersom man inte behöver stiga upp i ottan och inte heller vara kamouflageklädd eller betala medlemskap i nån ornitologisk förening. Tyvärr har tiden inte räckt till för några upptäcktståg denna sommar, även om det tragiskt nog finns en hel del övergivna hus i trakterna runt stugan. Men i kväll tog jag mig tid att stanna på en gård och göra ögonen kalas. Majestätiska slott, vackra herresäten och storslagna ruiner är inget för mig. Guldornament, alabaster och fontäner går fetbort. Men ge mig ett 20 - 30-talshus med gedigna trädörrar, spispanna och funkistapeter - då går jag igång. På nåt sätt känns det som att dessa hus grabbar tag i hjärteroten... Så mycket strävan, förhoppningar och arbete som finns inbyggda i dessa väggar som nu är lämnade vind för våg utan någon omsorg.

Usch - nu känns det nästan som att ev bloggläsare kan få för sig att jag har nån sorts patetisk, sentimental ådra men så är självklart inte fallet!  Nä, bättre att övergå till lite handgripligheter. Denna gång i form av en lista som jag och Fredrik har bestämt oss för att sammanställa. Inte över vad som ska göras i stugan eller vad som ska inhandlas i matväg utan denna gång hur vi tänker att vi ska arbeta vidare för att få en så bra tillvaro som möjligt tillsammans, jag och han och barnen. Konstruktivt, va!

Råttans hämnd

Råttan var först. Tyvärr inte bara hon, utan hennes kusiner, bryllingar och deras släkt också. Sen kom vi och tyckte att VI, i egenskap av världshärskare och den art som kom på Bingolotto, skulle överta herraväldet i stugan. Det gillas inte av råttan...eller hennes kusiner, bryllingar och deras släkt. Nu har de nämligen bestämt sig för att hämnas och gör det genom att lägga sig ner och dö någonstans under stugan. Och inte nog med att de dör (det kan de faktiskt inte rå för eftersom de ätit av vårt råttgift) - de luktar också!

Till saken hör att det egentligen inte ens är råttor det handlar om utan söta, små husmöss. Men tanken på hur gulliga de är ger mig hjärtesorg. I natt vaknade jag dessutom av att en av dem skrek. Huvva. Säkert i dödsångest skapad av mig. Jag är en hemsk, hemsk människa. Kan de inte bara ta sitt pick och pack och flytta nån annanstans? Och ta sina luktande döingar med sig?

Senaste två - tre dagarna har lugnet och harmonin lägrat sig över familjen igen. Alla funderingar, känslor och ifrågasättanden har falnat och nu kan vi se framåt igen. Bara njuta av nuet och av varandra...så länge det bara går... Men säg den lycka som varar för evigt! Och - när det gäller Jenny-Ann Larsson - som varar längre än ett par dar? I går fick jag nämligen ett "once in a lifetime"-erbjudande. En chans som förmodligen aldrig kommer tillbaka. MEN det innebär att jag måste ändra mina planer på att vara långledig med Birk. Ja, i så fall skulle jag behöva komma igång med mer jobb än nu redan om nån månad. Hur göra?!?!?!

Tänk så enkelt det vore att vara råtta. Det enda jag skulle behöva tänka på då var att INTE äta rosa pulver som serveras misstänksamt generöst i närheten av mitt råtthål...

Samvete kontra habegär

I morse packade vi ihop oss för några dagar i stugan igen. Denna gång bara jag, Fredrik, Birk och hundarna - ovant men ganska skönt.

Vi gjorde en omväg förbi Burträsk och köpte syrabeständiga tunnor som vi ska ha som flytkroppar till brygga och flotte. Köpte på oss några extra eftersom Fredrik och grannen har högflygande planer på att bygga bryggor på beställning. Så det är bara att höra av sig om ni vill ha en måttbeställd kreation!

Vår vana trogen stannade vi förstås på loppisen i Åsträsk. För sjunde - åttonde gången kanske... Och varje gång har jag trånat efter en gammal spjälsäng i järn - förmodligen från ett barnhem i början - mitten av förra seklet. 600:- skulle loppis-tanten ha för den. I o f s inget att säga nåt om eftersom man förmodligen skulle kunna kränga den på Tradera eller Blocket för minst det dubbla. Men med målsättning att faktiskt försöka spara in lite på utgifterna har jag nöjt mig med att tråna... I dag var dock inte loppis-tanten där utan hon hade lejt in en granne att sköta ruljansen. Och då flög fan i mig... Sängen var omärkt - kanske man skulle kunna få ner den nån hundring? Så jag tog på mig ängla-leendet, spärrade upp koögonen, lade huvudet på sned och frågade vad sängen kostade. "Ja...sa karln och funderade...ja...75 spänn - tycker ni det är för dyrt?" Lyckligtvis höll jag på att svälja tungan i överraskningsmomentet så jag lyckades hålla masken och - när jag hostat upp tungan igen - så sa jag ett nonchalant "ok" och frågade direkt vad en vinteråkpåse i nyskick kostade. Återigen ett eftertänksamt "Ja..." från mannen..."Ja...alla andra barnkläder kostar en femma men jag tror hon vill ha mer för den här...". "Ja, sa jag, jag tror hon vill ha minst en femtiolapp." "Jaså, tror du det, sa karln... Ja men om vi säger 25:- då?" Uppenbarligen hörde han mig fel men jag korrigerade honom inte.

Så jag fick min älskade säng och en finfin åkpåse för en hundring och hade faktiskt dåligt samvete när jag åkte därifrån... I alla fall lite grann... 

Kanske fick jag straffet lite senare på dan. Kollektivt med en hämnd på Fella, som drog iväg från sommarstugetomten igen. För när hon kom hem var hon halt - just ett jävla sätt att fira sin födelsedag på. För minsann, hon blir två år i dag, lilltjejen! Tänk vilket händelsrikt år hon har haft; första löpet, godkänd vårdhundsaspirant, debut på wp-banan (med strålande resultat), debut på lydnadsplanen (och ett "Lk1-championat"), styvmamma till Birk... Och massor är kvar att uppleva redan denna sommar. Vad sägs om Weight Pull-SM, MH, utställning och Weight Pull-tävling i Norge?

Efter lite snickrande och målande på soldäck och utedass, tog vi oss en biltur i grannskapet. Hamnade till slut i Skirvingen varifrån både jag - men framför allt en massa raggare - har minnen. Eller...vid närmare eftertanke undrar jag om raggarna just minns nåt... Nu är det i alla fall en övergiven nöjesplats som förmodligen bara kommer att vara en förfallen loge den dag de barn som säkerligen avlats i buskarna på parkeringen själva är gamla nog att köra bil och gå på dans.

Feng shui

I förmiddags gick jag ut med storslagna planer på att filma ett komplett Lk 2-program med Fella men Fella + brännande sol och Jenny-Ann + hungerskrikande bebis är ingen bra kombination. Det fick bli en 9 km cykeltur istället. Och sen i kväll ett ordentligt drag weight-pass, vagnträning och lite lydnad. Så hundarna har äntligen fått sig en liten genomkörare.

SWBA:s nytillskott i form av två nakna kineser gjorde debut på vagnen i dag - och det med bravur! Huka sig må alla -13 kiloshundar i Sverige! Kolla in detta!

I natt drömde jag att jag var på loppis och tjänade en massa pengar genom att sälja skrot. Förledd av tanken på detta började jag rensa i förrådet ute i garaget, där jag har en hörna med loppissaker som svällt ut och blivit allt mer omfångsrik allt eftersom tiden lidit. Förutom att en del saker fick gå till soporna utan att passera loppisen hade jag också anledning att revidera vissa andra saker som legat oanvända i sina lådor. När jag packade dem hade jag ju inte en tanke på att vi skulle bli en liten i familjen igen.  På sönd siktar vi på att åka till storloppisen inne i stan och flirta in oss på köpsugna norrmän.

I morgon är det vi som står för shoppingen. Ska införskaffa ett större antal tunnor som ska utgöra flytkroppar till vår flotte och till vår brygga i stugan. För de tunnor som blir över har Fredrik och grannen planer...

Nu blir det snart sängen för att i morgon vakna utvilad och nervstark inför ännu en olaglig biltur till stugan!

Natti natti!

Sammanbrott och genombrott

Helgen gav tid att fundera. Över vad man vill med livet och hur man ska nå dit. Över hur ens relationer ser ut och vad man vill ge och vad man kan få. Kaos i hjärnan med andra ord. Och i själen.

Men kris betyder förändring och, som jag alltid brukar säga, fördelen med att nå botten är att man har fast mark under fötterna. Nu har jag gjort ett ordentligt avstamp och hoppas få de människor som betyder mest för mig med mig. Nu är vi på väg upp till ytan för att hämta andan och när vi väl har kommit dit ska vi ta mig tusan simma jorden runt. Tillsammans. Om inte annat kan vi väl flyta på fläsket.

Kanske har Fella smittats av alla förändringens vindar som blåst kring Ersmarksbodarna senaste tiden, för alla poletter som ramlat ner för henne har fått henne att likna en jackpot på en spelmaskin. Nu är jag taggad på att gå upp i Lk 2 med henne och ska bara bestämma vilka tävlingar vi ska satsa på.

Som belöning och träning tog vi med oss grannarna till ett närliggande sandtag och lät hundarna springa fritt. Deras två nakna kineser - särskilt en av dem - har underbett som en bulldog och energi som en pit bull. Kan man bli annat än WP-stjärna då?

Lite smakbitar från dagens hundaktiviteter hittar ni här.

Och på tal om aktiviteter - här har ni lille Bikke-Bokk som gör allt annat är ligger stilla nu för tiden!

I nöden prövas vännen

I fredags bar det av mot stugan igen. Denna gång tyvärr utan Fredrik. Hade därför inga särskilt högflygande planer, varken när det gäller jobb eller trevligheter. Men lyckligtvis hade jag fel.

Mitt på lördagen anslöt mamma och pappa och några timmar senare dök goda vännerna Karin och Jimmie upp. De lyckades tillsammans vända min apati till energi och glädje. Tack för det, älskade mamma och pappa och underbara vänner!!!! Innan jag visste ordet av omgavs jag av barnskötare, hushållshjälp, samtalspartners, barnuppfostrare, virkestransportörer, snickare, traktorförare, däckreparatörer, underhållare... Tänk vad jag är rik som har såna människor i min närhet!

Elias och grannpojken kör in trallvirke...

...medan grannen planerar till infarten - ivrigt påhejad av pappa.

Och tänk - Jimmie portade mig från köket och under ett helt dygn fick jag inte utföra just nåt hushållsarbete!

Allt medan Karin stod för de mer andliga inslagen - och gjorde en stor insats när det gäller att uppfostra mina barn, minsann!

Som vanligt underhöll Jimmie barnen med kel, skoj och hisnande anekdoter från sin "ljuva" ungdom...

...vilket var tur eftersom vissa av mina barnvakter var lite trötta...

...mycket trötta...

...mycket, mycket trötta!!!

I ett uttalande till pappa sa Jimmie "Det är därför vi hänger med Jenny-Ann och hennes familj - det händer alltid konstiga saker". Och självklart kunde jag inte förvägra dem ett litet problem att lösa även denna gång!  På vägen upp till stugan rallade stödbenet ner på den hyrda släpen och i och med det kalvade det massiva gummihjulet av navet. Bara att köpa ett nytt stödben - eller? Nä, då - använd bara följande recept:

1 st idékläckare (à la Karin)

1 st bilmekaniker (Jimmie-style)

1 st Volvo

1 st kofot

2 domkrafter

Ca 4 dl högkvalitativ motorolja

3,5 hoppade/guppande människor placerade i ett bagageutryme (varav 0,5 bestående av en bebis)

Så här gick det till:

Som sagt - i nöden prövas vännen och i helgen har jag litat på både familj och kompisar. Känner jag mig själv rätt lär ni säkert få rycka in igen. Och förhoppningsvis... någon gång...får jag tillfälle att återgälda!