Skellefteå - here I come!

Sitter äntligen på tåget på väg hem från den Kungliga Hufvudstaden. Kom iväg på avsatt tid till och med!!! Varje gång jag är här förundras jag över att folk kan längta hit och att de kan hitta något vackert med staden - i mina ögon förfulas varenda gammal byggnad av omgivningar fyllda av betongsuggor, byggkranar och presenningar.

Dagarna har i alla fall varit hektiska med effektiva möten och betydelsefulla beslut som ska värkas fram, konkretiseras och förankras. RFF är inne i ett stort förändringsarbete och det är spännande att få vara en del av det - och dessutom att få förtroendet att vara ordförande ytterligare en mandatperiod.

Jag erbjöds sovplats tillsammans med en annan styrelsemedlem i en lägenhet ute i av förorterna. När vi skulle köra in på parkeringen stod en bil snett över infarten och blockerade den. Min kollega blinkade lite med helljusen men ingen reaktion från den andra bilföraren. Just då kom ett par gående och de knackade på rutan, öppnade till slut bildörren och vi kunde se hur de pratade med och rörde i mannen som satt där inne. Sedan ryckte de på axlarna och sa nonchalant, när de gick förbi oss, att karl antagligen var full för han satt och sov i bilen. Innan vi hade tråcklat oss ur bilbältena och kommit oss fram till bilen, stannade en annan bilist, öppnade mannens bildörr igen och satte sig sedan i bilen. En annan man anslöt från ett annat håll. Då blev det tydligt att mannen i bilen varken andades eller hade puls. Lyckligtvis började han visa livstecken när männen ändrade ställning på honom så att hans luftvägar frigjordes. Ambulans tillkallades och jag och kollegan höll utkik för att kunna dirigera sjukvårdarna till rätt ställe. Efter en stund som kändes onödigt lång anlände ambulansen. I samma veva kom ytterligare en man som svor och levde jävul för att vägen till parkeringsplatsen var blockerad. Vi förklarade att ambulansmännen var i full färd med att rädda livet på en man inne  i bilen men det nöjde sig inte karln med; "Men va f-n, kan dom inte rulla undan bilen först!?!?".

Nu förstår ni varför jag längtar hem till Norrland...