Äntligen fredag. Såg fram emot en nedtrappning inför kommande helg i Malå. Lite tid att packa, ta det lugnt och se fram emot trevligt sällskap och nöjda ungar i vårsol.
Efter att ha skickat tre förväntansfulla ungar till skolan började jag packa så smått. Gjorde undan lite jobb. Så ringde kollegan. Krisläge i ett familjehem. Hon var på väg dit. Sedan ägnade hon hela dagen åt att hålla ställningarna i familjen medan jag sökte med ljus och lykta efter en beslutsfattare som tog på sig ansvaret att fatta beslut i situationen. Först vid 18-tiden - 8 timmar senare - fick vi respons och agerande från berörda. Tänk vad folk tenderar att vara undflyende och "upptagna med annat" på fredagar...
Under perioder av väntan hann jag i alla fall packa ihop för tre dagar i stuga. Allt från hundburar och slalomutrustning till badkläder och mat. När ungarna kom hem fick de göra var sin packningslista och tog sig sedan an den med nit och engagemang.
Sedan en sväng till ridhuset med Freja och efter det storhandling för matsäck, lättlagade luncher, godis till ungarna etc. Sen en sväng förbi mamma och pappa för att hämta släp så vi kunde ta med skotern upp också.
På vägen hem - trötta, nöjda och förväntansfulla - ringde kompisfamiljen som redan åkt upp till Malå. De meddelade att den stuga som de trodde skulle ha innehållit 11 bäddar bara rymde 6 pers. "Så ni ryms nog inte att sova över men ni kan ju komma upp över dagen".
Av nån anledning blev jag inte ens förvånad... Hur kunde jag ens tro att mina planer...barnens förhoppningar...någon gång skulle få slå in? Jag hatar att jag börjar låta som en bitter kärring men nu är det liksom för mycket...
Medan humöret ännu var på topp passade vi på att miljöträna hundarna på ridhuset. Passiv aktivitet kan man kalla det när man tvingas ligga still med tio galopperande och frustande hästar inom räckhåll:
Ungarna hann provköra en polisbil på ICA också:
Nu ska jag ta och fira in helgen med Cocilliana och en Strepsils.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar