Sjumiljonertrehundrasjuttiosju tvättsäckar senare börjar det kännas ganska tradigt med hushållsarbete. Även fastän jag har alternerat med möbelmålning och matlagning. Kan också bero på att varannanhelg-stressen slagit till. Barnhelgerna har ju en tendens att bara bestå av skjutsning, handling, markservice och slockna i tv-soffan på bästa Bolibompatid. Dessutom har jag en sambo tom ägnat senaste tre nätterna åt att försöka rädda min dator från allehanda trojaner och virus; generöst men ensamt i sängen...
Eller...ensamt och ensamt... Jag har ju en bebis som vaknar varje halvtimme, störd av kliande tänter och hunger. Äter lite tisse men kvävs då av den täta näsan. Och sen i arla morgonstund öppnar han sina blå och börjar sjunga. Jag ljuger inte. Han sjunger. Han har uppenbarligen ärvt sin fars sångröst men är glad ändå. Och det kan jag inte heller undgå att vara; tänk dig att vakna ledbruten och med IKEA-kassar under ögonen, kasta en blick ut genom fönstret och upptäcka nattfrost och mulen himmel - och sedan vrida på huvudet och titta in i världens gladaste ögon och få ett snett bebisleende och ett gallskrik som morgongåva.
Längtar redan nu till strukturerad och tråkig arbetsvecka men ska försöka göra det bästa av denna lördag. Förmiddagens projekt blir fortsatt möbelmålning och ihopsamlande av grovsopor, sedan en tur till stan med tjejerna (sa jag att vi förstås har några extrabarn hemma), försöka hinna träna hund och köpa hyllplan till mitt nya kontor. Måla lite igen, utfodra ungar och kanske, kanske hålla mig vaken och förmå kära sambon att släppa teknikhaverier en stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar