I går var det dags igen. Efter månader av markbindande åkommor, graviditet och barnledighet, äntrade jag flygplanet för en heldag i Stockholm. Trots mitt frånfälle har utvecklingen gått framåt (hur nu det kan komma sig...) och efter en halvdags arbete nere i Hufvudstaden fick jag ett fiffigt litet sms från SAS där jag erbjöds checka in till eftermiddagsflyget genom att skriva ett simpelt "ja" och skicka tillbaka. Tekniken är fantastisk. Det måste t o m jag erkänna. Jag, som gruvar mig för att hämta ut min iPhone i dag. Inte det minsta intresserad av att tvingas lära mig en massa nya funktioner...
I alla fall. Som en god och lagom neurotisk mamma buntade jag, innan jag åkte hemifrån, upp med en massa täcken under bäddmadrassen så att Birk, som samsover med oss, inte skulle kunna trilla ur sängen ifall pappa inte skulle vakna innan honom. Och pappan ifråga fick dyrt och heligt uttala ett flertal försäkringar om att han faktiskt skulle kunna ta sig ur sömndimmorna ifall sonen vaknade och skrek. Beväpnad med bröstmjölkspump vände jag så kosan söderöver. Och insåg att jag skulle tvingas hälla ut allt innehåll ur tillhörande flaska. Skulle ju vara liiiite pinsamt om jag plockades ur incheckningskön och fick lov att visa att jag överstigit den accepterade vätskemängden på grund av ett par dl bröstmjölk...
Hur som helst... Det brukar inte alltid bli som fröken Larsson tänkt sig... Väl nere i Stockholm var det stress i kubik och det fanns inte minsa lilla minut till att gå på toan - än mindre sätta sig och mjölka ur. Allt eftersom tiden gick kände jag hur kroppshållningen ändrades och jag började röra mig som en testosteronstinn kroppsbyggare som inte vill ha skavsår under armarna (eller om det beror på att de har för korta deltoideusmuskler eller bara för att de vill se häftiga ut...jag vet inte...). I sittande möten började jag fantisera om hur tryckförändringarna i flygplanskabinen skulle kunna orsaka en bröstmjölks-syndaflod. Och hur jag skulle kunna tas för terrorist utövande biologisk krigsföring...
En terroristkollega?!?!
Jag tog det osäkra före det säkra. Och behöll jackan på hela flygfärden hem. 
Skickade också ett sms till Fredrik och bad honom se till att Birk var ordentligt hungrig när jag kom hem. Vilket han i o f s var. Men att tryckas upp mot ett badbollsliknande bröst, tvingas svälja för glatta livet och strångna av mjölksprutet ingick väl inte riktigt i hans middagsplaner. 
Vi tog det dock pö om pö och lyckades till slut gå till sängs, nöjda över att ha undvikit alla eventuella terroristrättegångar, bröstexplosioner och kvävda bebisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar