Fredriks blånagel håller på att utvecklas till något varmt, gyllene och skimrande. Om man kopplar bort all sympati och blundar så man slipper se hur han haltar när han går, kan man ju riktigt förundras över vilken skönhet människokroppen kan prestera. 
En annan blånagel är Fella. I alla fall var hon det på träningstävlingen i går. FÖRHOPPNINGSVIS var det en kombination av att hon håller på att gå ur löpet och det tilltagande höstmörkret (hon är mörkrädd, fjantdamen) som gjorde att hon glömde hjärnan hemma. I o f s klarade hon de moment som hon missade på förra träningstävlingen men i övrigt gjorde hon en tämligen medioker insats. Jag gjorde också en dyrköpt erfarenhet när jag avbröt rutan eftersom hon gick in från sidan och sen fick veta att det är ok att hunden gör så i Lk 2...
Ya'ax slipper epitetet blånagel utifrån sina insatser i går. Fortfarande utan någon som helst föregående träning så gjorde han en helt ok insats. Även han fixade momenten som felade förra gången och misslyckades tyvärr på sina paradmoment. Av nån outgrundlig anledning tappade han apporten när jag skulle ge honom den men han försökte ändå rädda situationen. Vilket innebar att han lyckades bita om med huggtänderna i den tjockaste delen på apporten och höll krampaktigt ända fram till att tyngdlagen tog överhand och apporten ramlade ut. Hindret, som han älskar, blev väl inte helt perfekt det heller. Domaren stod precis bredvid mig och han gjorde en liten lov till henne för att hälsa, liksom. Han var ju nämligen så himla glad i går! Han älskar verkligen att träna och det ger mig dåligt samvete eftersom jag halvt om halvt redan pensionerat honom. Nu ser jag dock hans förväntansstress komma krypande så vi får se om vi kan återuppta några planer på lydnadskarriär.
En riktig blånagel finns det utanför Robertsfors. För knappt ett år sen skrev jag om hur jag skulle bli polisanmäld för nåt jag inte gjort. Nu är cirkusen igång igen. Fredriks ex stal, i samband med deras separation, både en skoter och en bil av Fredrik. Av orsaker som är för krångliga att gå in på, står jag nu skriven på bilen, som är uppställd på Fredriks fd svärfars gård. Till en början, innan exet och hennes styvfar blev ovänner, hotade karln med polisanmälan om olaga intrång etc ifall vi skulle hämta bilen alternativt fotodokumentera den för att kunna ansöka om handräckning. Nu har han sedan i vintras krävt att vi ska hämta den men ger oss inte tillgång till den. Och när vi kräver att få komma och dokumentera för att ombesörja hämtning och bevisa att bilen har minskat i värde till följd av att delar demonterats, så säger han sig inte ha nåt ansvar för bilen (vilket innebär att vi inte kommer att få tillgång till nycklar och regskyltar som han plockat bort). Parallellt med detta hotar han med fyra års parkeringsavgift (!!!!) och dessutom har hans nuvarande svärson kontaktat oss och vill att vi skriver över bilen på honom. Så då går det bra att göra bilen tillgänglig för annat folk, minsann... Så nu är cirkusen igång igen. Väntar på besked från kronofogdens jurister kring hur vi ska göra. Mycket väsen för lite ull...eller för en skrotbil... 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar