Helig Hamster?

Lördag morgon var en lugn historia. Skönt men ovant.

Lathet och nonchalans lägrade familjen när Freja plötsligt kom nerspringande från sitt rum, förskräckt och med sin älskade hamster i handen. "Mamma, hjälp! Han sprang i sitt hjul och så plötsligt skrek han till och blev alldeles livlös!"

Snabbt gav vi oss i kast med hjärt- och lungräddning (vilket ett flertal personer i vår omgivning gjort sig roliga över  ) och försökte länge gnugga liv i den lilla kroppen. Utan resultat. Efter någon halvtimme övergick chock och rädsla till uppgivenhet och sorg. Vi kunde konstatera att hoppet var ute och Freja grät hjärtskärande över sin förlorade lille vän. Så småningom orkade hon prata och vi diskuterade vad som skulle ske härnäst. Freja kände att hon behövde lite tid på sig för att ta förväl från den lille krabaten och gick därför upp på sitt rum och anordnade lit de parade i buren.

Med smärta i mammahjärtat försökte jag styra upp dagen för övrig familj när Freja plötsligt - någon timme senare - kom springande med samma uttryck i ansiktet igen, hållande den lilla hamstern och ropande "Mamma, hjälp! Han lever!"

Och minsann. Någon gång i minuten kunde man se den lilla bröstkorgen häva sig och tryckte man fingret mot bröstkorgen kunde man känna det lilla hjärtat picka. Återupplivningsförsöken återupptogs med större frenesi. I desperation konslterade jag Dr Google och konstaterade förmodad diabeteskoma.

Vad göra, liksom? Jag ringde en jourhavande veterinär och förklarade generad den prekära situationen. "Vad kan vi göra för att dottern ska känna att vi inte ger upp medan det finns hopp?". Veterinären hyste stora tvivel men förslog för sakens skull sockerlösning i munnen.

Sagt och gjort. Vi blandade lite sockerlag och sprutade försiktigt, försiktigt in det i den lilla krabatens mun. Ingenting. Och så ingenting. Men plötsligt hostade han till! Mer sockervatten och mer gnuggningar av den lilla kroppen. Och en halvtimme senare började han röra lite på armar och ben (eller...ben och ben kanske det heter på en hamster). Men det tydligaste livstecknet fick vi när Freja gned honom mot sitt ansikte och han plötsligt hoppade upp och bet henne i näsan! Aldrig tidigare har ett husdjursbett föranlett så många skratt och så mycket lättnad.

Halloweenhelg och död hamster -

hade kunnat sluta illa...

"På tredje timman återuppstigen igen ifrån de döda". Är det hamster-Jesus vi hyser i vår bur?

Och med tanke på torsdagens upplevelser kan jag konstatera att jag varit med om två närmast sakrala händelser inom loppet av lika många dagar. Är det nu man ska gå och bli religiös?