Då borde jag veta bättre än att se fram emot lugn och ro. Universum strävar mot jämvikt och för min del innebär det att all ledig tid ska fyllas med oförutsedda händelser.
I går slutade den lediga dagen men att jag tvingades inse att jag inte hann vara överallt samtidigt. Vilket innebar att jag fick prioritera bort ett träningspass för hundarna och bara nöja mig med ett pass vardera för mig och vovvsen. I förbifarten hann vi dock glädjas, både Fredrik och jag, åt att han ÄNTLIGEN fått positivt besked från Transportstyrelsen. Efter drygt 1,5 års väntan fylld av borttappade ansökningar, onödiga och kostsamma intyg samt timmar i telefonkö fick han till slut sitt efterlängtade lämplighetsintyg. Nu ser jag fram emot att få insupa E4:an från passagerarsidan!
Även denna dag har liksom ramlat på lite för fort. Jag fick prioritera bort ännu ett träningspass, denna gång för egen del. I stället var vi goda föräldrar och deltog i föräldramöte för äldste sonens klass. Jag har blivit utvald att åka med som klassförälder på deras avslutningsresa till Göteborg, minsann, och nu måste jag bestämma hur jag ska göra. Fyra dagar utan Birk och med sprängande tissar känns länge...
Anledningen till att även denna dag rann iväg var att en stor del gick till att förfasas och förundras över folks reaktioner. Det är inte var dag vi har folk skrikandes svordomar och hot i vår telefon. Tur att det var pedagogiska Fredrik som pratade. Tur att vi känner oss trygga i oss själva så vi inte behöver ta åt oss av personliga påhopp. Trist när människor man bryr sig om mår så dåligt.
Nu dags att avsluta den här dagen och kanske...kanske... kunna njuta av en någorlunda lugn fredag istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar