Efter drygt fyra timmars sömn var det dags att stiga upp 03.30 i går morse. Up and away för en heldag i Stockholm. Av nån konstig anledning lite konfliktfylld dag där också, men denna dag blev jag i alla fall satt på fredsmäklarens bänk. Satt i möten 10 - 18 och ägnade resten av tiden med att förflytta mig runt om i Hufvudstaden. När jag äntligen fick vända kosan hemåt och ta mig ut på Arlanda kunde jag surt konstatera att planet hem inte gick 21.30 som jag trodde - utan 22.30... Hemma strax efter 00.00, tog hand om lilleman, jobbade lite. Och av nån anledning var det jag som steg upp tidigt i morse för att få iväg ungarna till skolan. Sambon orkade inte. Stackarn. Han måste vara utarbetad.
Känslan av att sitta på skolbänk och betrakta omvärlden och människorna som befolkar den fortsätter. Jag vet inte om det är jag som befinner mig i en ovanligt insiktsfull period av livet eller om jag av nån outgrundlig anledning har placerats i stormens öga. Och en sak som jag lärt mig är att gamla ränder sällan går ut. Beteenden - oavsett om de är positiva eller negativa - är svåra att förändra.
Onsdagen erbjöd i alla fall ett överraskande positivt avslut på häxjaktstendenserna inom hundvärlden. Jag blev uppringd av högsta hönset, hade ett långt och konstruktivt samtal och upplevde att jag också blev förstådd. Jag fick också ganska handgripliga förslag på hur vi skulle kunna förändra situationen. Nu återstår att se om vi kan samla ihop alla tappade sugar och ta nya tag.
Fredagen känns tung. Mina tankar går till vänner som står inför en omänsklig uppgift i dag. Sedan får vi se hur helgen artar sig. Tanken är att jag ska tävla Fella uppe i Piteå men -35 grader känns inte särskilt inbjudande. Kanske stannar hemma och jobbar på familjerelationerna istället. Min egna känsla av att alltid vara på väg någonstans och inte kunna tillbringa den tid jag vill med barnen kryddades av "Mamma, du är ju aldrig hemma" och "Mamma, vi träffas ju aldrig". Det gör ont i mammahjärtat även om det ju i alla fall känns skönt att vara lite saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar