15 februari 2011

Häxjakt


Jag sa till goda vännen Karin i går att det fenomen som nu pågår borde granskas av en beteendevetare eller en sociolog. Fascinerande att en grupp av människor så snabbt kan sluta leden och utse syndabockar utan att ha hela bilden klart för sig. Skrämmande att inse hur fort människor kan gå från att vara välrespekterade till att bli parias. Trist att en av dessa människor är jag.


Jag har tidigare nämt motsättningarna i den träningsgrupp som jag och ett tiotal andra Skellefteåbor ingått i. Jag har försökt hålla mig saklig, lyhörd och neutral...försökt bortse från smutskastning och anklagelser. Men det svider när centralorganisationens färgstarkaste personer förkastar och ifrågasätter och utser "svikare" utan att ens ha sett båda sidor av myntet. Att allt engagemang man tidigare visat upp plötsligt är helt oväsentligt. Att det faktum att vi lyckats uppnå det samarbete med en annan dominerande organisation som föreningarna länge eftersträvat snarare är ett hot och ett svek än något positivt.


Jag...vi...är absolut inte bättre än de andra utövarna. Men fram till i går trodde jag faktiskt inte att vi var sämre heller...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar