...känns det i dag. Gårdagen förgylldes av trevligt middagssällskap av grannar och hundar. Jag uppvaktades också med ett generöst presentkort på en skönhetssalong (hur jag nu ska tolka det?!) och ser fram emot en egotripp bara kaoset lugnar ner sig.
En litet slag i magen fick jag sent i går kväll när jag kollade mailen och fick besked om att den amerikanska föreläsare som jag bokat inför ett stort 40-årsfirande av med förening jag är ordförande i inte kan komma på utsatt datum! PANIK!! Vi har bokat lokaler, gått ut med preliminära inbjudningar etc. Blä. Måste börja rota i det där i dag...
Kommer? Kommer inte?
I kväll kommer Tina Fridh och gästar vårt hem ett par dygn under lydnadskursen hon ska hålla. Det känns som ett välkommet avbrott i vintermörkret och hittills har all planering av kursen gått som smort. Känns också bra att få träffa på en ödmjuk, kunnig hundmänniska till skillnad från alla tok som utger sig från att veta en massa och inte har en gnutta självinsikt - vilket i sin tur ger ett bedrägligt sken av erfarenhet och kunnande som kan lura vilken nybliven hundägare som helst. Som så många gånger förut, när jag förfasat mig över sådana stolpskott, så är det dessutom "kamphundsägare" som slår sig för bröstet och som i förlängningen kommer att göra mycket mer skada än nytta för dessa hundraser. Skäms.
Nu börjar morgonen övergå i förmiddag och jag har haft underhållsmusik i form av snarkande hundar och snoozande karlar senaste timmen. Kan man få tinnitus av alarm om de ljuder var nionde minut i en eller ett par timmar varje dag?!?! Bäst att gå in i köket och skramla med gårdagsdisken litegrann...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar