Ya'ax. Den Blå Bajsätaren.
Det epitetet fick Ya'ax en gång av en klok... eftertänksam... insiktsfull... och framför allt ödmjuk... hundägare tillika bloggare. Trots att personen ifråga berikat mitt liv på många sätt allt sedan dess måste jag tyvärr konstatera att han hade fel.
Jag har inte en blå bajsätare. Jag har en brindlefärgad.
I dag var det dags för lydnadstävling igen. Sedan kursen för ett par veckor sedan har jag - de få gånger jag har hunnit träna lydnad - fokuserat på att busa med Fella. Dra upp hennes energinivå och visa henne att lydnad kan vara skitkul! Och det fungerade uppenbarligen. Det är skitkul. Att busa.
Lk 2 inleds med dold platsliggning vilket innebär att hundarna ska ligga på rad, orörliga, i tre minuter medan husse/matte gömmer sig. När jag kom tillbaka in i ridhuset efter tre nervdarrande minuter hade Fella snurrat runt 180 grader så hon låg med arslet emot mig. Därtill hade hon grävt en fin liten grop i jakt på hästbajs. Mumma!
Sedan fortsatte buset och bajsjakten hela programmet igenom. Mellan läggandet under gång och apporten fick jag stanna och gräva fram en fin liten bajsboll ur käften på världens gladaste Fella.
Men nu är det färdiglekt. Hädanefter blir det nageln i ögat.
Ya'ax, däremot, har visat nya förmågor i dag. På skoj lade Freja en boll på hans nos och därefter har han balanserat alla möjliga tingestar! Gullvovve!
En glad överraskning var en vacker bukett som riksförbundet där jag är ordförande i skickade som försenad 40-årsuppvaktning. Tack snälla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar