Men HALLÅ!!!!! Var tog den här veckan vägen?!?!?! På måndag såg jag fram emot en i stort sett obokad vecka som skulle tillbringas i ett lättejfullt stadium av tristess. Nu, när jag tittar tillbaka, kommer jag inte ens ihåg hur dagarna sett ut. Brukar ni ha det så också? Att man inte ens kommer ihåg vad man gjorde dagen innan utan måste titta i sin agenda för att få nån sorts vägledning?
Lediga dagar byttes snabbt ut mot jobb. Så sent som i går kväll följde jag en kollega på akututryckning och svallvågorna efter det har vi att hantera i dag. Hoppas att det inte stör de övriga planerna; bad med Birk, lydnadsträning och träning på Friskis & Svettis. Skulle vara skönt att avsluta veckan med lite egotripp i alla fall.
I vanliga fall kan jag ibland uppleva att jag befinner mig i ett känslomässigt kaos och att jag avundsjuk kan konstatera att människorna som omger mig tycks leva ett ordningssamt och tämligen slätstruket liv. Nu plötsligt är det tvärt om. Plötsligt omges jag av starka känslor vartän jag vänder mig. Människor som jag tycker ofantligt mycket om är oroliga, nedstämda, besvikna men också hoppfulla, lösningsfokuserade och nöjda. Jag har fullt sjå med att sortera och härbärgera och känner mig fruktansvärt frustrerad över att inte kunna stötta och göra mer. Åtgärdsinriktade Jenny-Ann möter stora utmaningar i att vänta tillsammans med andra...
Nu väntar jag i alla fall inte längre på far och son. Dags att gnugga gruset ur ögonen och dra iväg till Eddahallen snart.
Ha en riktigt trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar