Welcome to Hysteria Lane!

I morse steg vi upp tidigt, trötta men nöjda över att ha en tydligt struturerad agenda för morgontimmarna:

08.00 Köra ner Forden på dolly och lämna in den för felsökning på verkstad eftersom vi inte fått igång den trots ny motor.

ca 08.30 Lämna igen dollyn på bilskroten och kolla efter reservdelar till bussen, vars helljus, vindrutetorkare och fläkt på nåt mirakulöst sätt(förmodligen enbart förbehållet mig med min mekaniska förbannelse) slutat fungera - förutom om man vrider ljusreglaget till höger och trycker in helljuset samtidigt, för då funkar allting...

ca 09.00 Träff med platschefen på Skelleftetravet för att få information om patrulleringen som SWB Skellefteå ska göra på Midsommartravet.

10.00 Åka upp på soc och skriva på faderskapserkännandet på Birk.

Ja, ja. Det var ju naivt av oss att tro att den planeringen skulle hålla. Men det gladde oss i alla fall en stund.

Redan innan vi lämnat gården var vi sent ute eftersom jag hamnade i ett långt telefonsamtal. Och att ha känslan av att vara för sent ute och samtidigt bara få köra 30 km/h eftersom man drar en dolly - det är inte bra för hjärtat! Som grädde på moset gjorde vi efter några kilometer upptäckten att bussen sedan drygt två veckor hade körförbud! Det var väl ungeför där som planeringen sprack helt och hysterin satte in.

Kastade oss på mobilen, ringde Bilprovningen. Första besiktningstiden i Skellefteå 28/7... första tillgängliga i Norrland 2/7 i Umeå. Vad göra? Bara att boka den. Parallellt med det ringde vi käre bilmekanikervännen och hoppades att han, med sina kontakter, skulle kunnna skaka fram en besiktningstid. Han fixade inte detta men lovade i alla fall att ställa upp med verkstads-alibi ifall vi skulle bli stoppade av polisen.

Piuh! Lämnade Forden på verkstan, dollyn på skroten och körde sen i ren desperation förbi Bilprovningen. Och där trollade Fantastiske Fredrik med knäna. Fr o m nu älskar jag hans knän. Han gick in i Bilprovningshallen, var borta några minuter och ringde sen på min mobil "Kör in bilen i port 2. NU!"

Med ovan nämnda fel blev det ju förstås en ombesiktning, Men vi har i alla fall en månad på oss och för mig känns det som att det kan utgöra skillnaden mellan liv och död. Mitt hjärta klarar inte av att huka mig för polisen på grund av en obesiktad bil. Jag har så många andra förseelser som ger mig hjärtklappning varje dag ändå.

I alla fall fick Birk lov att vara faderslös ett tag till. Vi ringde till soc och fick skjuta på tiden för faderskapserkännandet nån timme. På så sätt hann vi med allt vi skulle ändå.

På väg hem ringde Fordverkstaden och meddelade att det kommer att kosta omotiverat mycket att hitta felet på Forden och åtgärda det. Bilen är m a o en skrothög. Ungefär i samma veva råkade jag komma åt reglagen i bussen och vips så fungerade både helljus, vindrutetorkare och fläkt. I några minuter. Då övergick hysterin i nån sorts apati.

Vad kan jag säga? En vanlig dag i Jenny-Ann Larsson liv. Nån antydde nåt i linje med "Som man bäddar får man ligga". Fattar inte vad människan menade...