Under det senaste dygnet har jag tillåtit mig att ta tre trevliga, roliga pauser från vardagen. Tre begivenheter som innebär att jag nu sitter här. kl 22.30 på kvällen, och har flera timmars administrativt arbete framför mig. Och som medför att jag och Fredrik nu schemalägger vissa åtaganden att utföras nattetid för att de ens ska hinnas med. Men det kan det vara värt.
I går kväll åkte vi till kära vänner för samvaro och god middag. Skratt blandades med allvar och kvällen var sen innan vi var hemma igen.
Sedan upp relativt tidig för trevlig brunch-träff med arbetskompisar från skolan. Arbetskompisar som jag önskar att jag hade/tog mig tid att träffa oftare. Vem vet - kanske när vi inte är arbetskompisar längre utan har gått i pension?
Och så, i kväll, den efterlängtade starten på Fellas agilitykurs. Och trots en fyra, fem kg myggor som visste att uppskatta en korthårig hund och en människa under blodförtunnande behandling, så var det en positiv upplevelse. Inte allt för många tokrace av hysteriska hundar och ingen nämnvärt klimakteriell kärring heller, för den delen. Och Fella gjorde vad som förväntades och mer därtill. Hon kunde släppa lydnadsfokuset och hade inga bekymmer med att bli hanterad från båda sidor. Och tunneln som i fjol var skrämmande och hotfull var lättsam och inbjudande i dag.
Visst är det så att mycket av stressen och kaoset som vi lever i måste tillskrivas oss själva. Men ibland får vi hjälp på traven. Som i morgon. Skolavslutningsdagen.
8.20 - Isacs avslutning i Kusmarkskyrkan. Efterföljande tårtkalas i församlingshemmet. Vilket inte hinns med eftersom man måste hasta vidare till...
9.15 - Frejas avslutning i Kågekyrkan. Vilken vi förmodligen inte kommer att kunna ta del av eftersom alla anhöriga inte ryms och man måste vara på plats i god tid för att över huvud taget komma innanför kyrkporten.
12.20 - Elias avslutning. Vilken vi i o f s lär hinna till. Men dit är vi inte välkomna heller. Eftersom kyrkan är så liten har avgångsklassens föräldrar företräde.
Det känns lite surt. Fyra biologiska och ett bonusbarn och vi ska ha tur om vi ens hinner med en enda "Den blomstertid nu kommer".
Nu ska jag försöka avhända mig Birk som i värsta blodigel-stil sugit sig fast vid mitt finger. Om jag får igen det blir det lite enklare att använda tangentbordet. Då kanske jag också blir klar med texterna som ska författas innan morgonen nalkas! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar