Ändrade planer och bekännelser

Söndag kväll. Fredrik efterfrågade en "tadetlugnt"-kväll med lite gott och hyra film. Hallåååå? Kan man ha det på det viset? Kändes himla ovant och... frustrerande... Jag lyckades i alla fall hyra en kalkonfilm och fick min hämnd på det viset. Dessutom fick Fredrik känna hur det känns att utsättas för varenda Wallander-rulle som producerats.  Kvällen slutade i alla fall ganska tidigt så som mina fimlkvällar brukar sluta - med att jag tittar på TV genom ögonlocken.

Överreklamerad film

Måndag morgon. Vaknade upp och nu var det JAG som faktiskt hade den första oplanerade dagen sedan "jagvetintehurlänge". Var riktigt stolt över att jag bara skulle träna lite hund, klippa gräs, städa och tvätta. Men så vaknade Fredrik och kom med förslaget att vi skulle köpa på oss virke till byggnationerna i stugan och köra upp dem dit. Och jag var inte sen att hoppa på även om det gjorde ont i mitt otränade "tadetlugntochvarapåettställeheladagen"-centra i hjärnan.

Sagt och gjort. Hyrde släp, avpolleterade släp (eftersom den var på tok för liten för våra planer) och hyrde annan släp. Åkte in på ByggMax och köpte på oss bärlinor och trall. Mycket bärlinor och ännu mer trall. Sen åkte vi hem, lastade på äääääännu mer trall och drog till stugan.

Med mitt pyttelilla B-körkort körde jag vår 9-sitsiga buss, en jääääääättestor boogiesläp och över två ton virke de nio milen till Kalvträsk. Den Store Körkortsguden höll dock en vakande hand över mig och vi tog oss obemärkta hela vägen och tillbaka. Fast varenda bil - t o m en bajsbrun SAAB 99:a som stod parkerad vid vägkanten - var misstänkt lik en polisbil.

Uppe i stugan lastade vi av virket och gjorde en insats på utedasset, som av nån outgrundlig anledning aldrig blir klart. Ett riktigt skitgöra.

Jag hade också tagit med mig kätting och hundarnas selar för att träna drag weight uppe i stugan - jag har inte alls hunnit med hundarna på det sätt som jag borde under sista veckan. Men självklart började det regna vilket gjorde att vi åkte hem utan hundträning. Och väl hemma var jag så knäckt av all spänning och allt dåligt samvete så då var det bara framstupa sidoläge som gällde i soffan igen. Usch, vilken dålig matte jag är...

Jaha, så hade vårt första inplanerade, lugna dygn passerat utan nån som helst planering eller lugn. Nåt säger mig att kombinationen Fredrik/Jenny-Ann är lite för explosiv för vårt eget bästa...