Milstolpar och insikter

I dag nådde jag en milstolpe. Den lär inte omnämnas i historieböckerna och inte vara föremål för skvallret på stan. Men ändå.

Jag kom i jeansen i morse. I o f s de fulaste jeansen som dessutom har lite stretch i sig - men nu sitter de där. På kroppen. Jag lär inte använda midjekorta tröjor än på ett tag heller. Men jag fick ihop linningen utan större mankemang. Minsann.

Jag skulle ju vara så duktig och gå långa promenader varje dag efter förlossningen. Göra statiska magövningar och använda en gördel för att hjälpa magmusklerna på plats igen. Men det har liksom inte blivit av. Bara att inse - utan operativa ingrepp kommer jag att se ut som ett upprätt hängbuksvin resten av livet. Lyckligtvis har jag fått ut nåt bra av det. Fyra fantastiska ungar.

Jag har haft många insiktsfulla samtal med två av dem senaste tiden. Jag är så stolt över dem. De står upp för sin sak, sina tankar och sina känslor i en värld styrd av vuxna. Och de ser till sitt eget bästa och låter sig inte påverkas, varken av hot, förebråelser eller mutor. Tänk att jag har så starka barn trots att jag själv vet vad som är fram eller bak i tillvaron. Eller kanske tack vare?

I går lyckades jag (sent på kvällen dessutom - jag som brukar ha ögonen i kors efter kl 19) baka två olika tårtor, göra makaronsallad, tillaga två kött- och en fiskrätt, göra en ostpaj samt städa. Samtidigt. Utan att det gick åt helvete. Fast det vet vi ju i o f s inte än. Rätt vad det är hittar vi laxfiléer mellan tårtbottnarna och marsankräm i makaronsalladen. Vi ska i alla fall försöka oss på att förtära detta i eftermiddag, när vi ska fira William som tillbringar sin 15:e födelsedag här hos oss. Lite tillresta släktingar kommer på besök förutom de närmast sörjande härikring. Trevligt! Återkommer med rapport!

Ha en trevlig dag i survädret!