Grus i maskineriet

Det blev loppis i dag också. Och om man ser det som att vi slösat några hundringar så var det ju ingen höjdare. Men om man - som vi väljer att göra - jämför med vad grejerna skulle ha kostat om vi köpt dem nya (för att de var absolut nödvändiga och oumbärliga förstås...) så var det en riktigt stålande affär! Nåt klädesplagg och lite andra saker till lilleman, diverse verktyg för Fredriks del.

I vår ambition att ha lite kvalitetstid skulle vi äta lunch på stan. Fredrik ville på Korvgubben (de' du Jocke - ingen salladsbar här inte....) så Korvgubben fick det bli. Men aldrig mer, om jag får bestämma. Snacka om späckgödare - det är tydligt att kundkretsen består av truckers som inte vill annat än att stänna ut magskinnet och känna flottet rinna nerför hakan (och för att undvika missförstånd så vill jag förtydliga att jag inte säger att ALLA tryckers är såna, men jag tror det finns några av den sorten). Inte tillstymmelse till sallad ellar andra lättare alvernativ. Och vad sägs Dunderskrovet à 2 x 150 gram hamburgare + en kubikdecimeter pommes?!?!?!

Kändes skönt att ta en drag weight-promenad med hundarna när vi kom hem. Men nåt är inte riktigt rätt. Slingan på 5,5 km som för ett år sen vad nödlösningen vid tidsbrist eller dåligt väder utgör nu en riktigt skaplig promenad. Fast det är inte flåset som brister utan kroppen. Det känns liksom som jag har grus i maskineriet. Jag TROR att det var barnvagnen som gnisslade men det kunde lika gärna ha varit jag. Gammkroppen. Nu är det dags att börja plåga den lite så att lederna blir smorda.

Fast i första hand ska pussmusklerna tränas. För nu har ungarna kommit så det är mys i kubik som gäller. Äntligen!