Vilodag. Eller nåt.

I måndags blev jag så less på att ha en strulande dator och ett Outlook som slarvar bort mail (jo - det är inge' ljug!) att jag på stående fot beslutade mig för att lämna in helvetesmaskinen på lagning. Eller. Om sanningen ska fram var det nog Fredrik som var så less på mina svordomar att han propsade på att jag skulle lämna in den.

I alla fall. Det innebar ett oplanerat - och uppenbarligen inte särskilt genomtänkt - avbrott i mina skrivarbeten som överhopar mig just nu. Jag såg fram emot en dag fylld med promenad, hundträning, egen träning, uppvaktande av 10-åring, matinköp, lite pyssel samt en majestätisk insats på tvättberget. Jag kom ungefär halvvägs. Strykningen kom jag aldrig ens fram till. Det blev ingen träning. Fella drillades några minuter. Och promenaden blev en oengagerad halvmil efter middagen.

Lite pyssel hann jag dock med.

Kransar på vitrinskåpet.

Hjärtan på skafferiet.

Och fina kuddvar som jag fått av "svärfars".

När datorn väl var tillbaka skulle Fredrik, som är tämligen mer välbevandrad än mig när det gäller sata-maskiner, fixa till kommunikationen mellan företagets mailleverantör/webmail och Outlook. Tror han ringde supporten fem gånger. Det mest konstuktiva rådet han fick var "Du kanske kan höra med nån bekant som kan det här med datorer". Får man ha vilka flatlås som helst anställda på supporten? M a o vet jag vad jag har att göra i dag - en dag som egentligen borde tillbringas med alla skrivjobb som jag inte hann med i går...