5 september 2011

Svart måndag

I dag. Den femte september. 2011. För de flesta som vilken annan dag som helst. För några få en dag som de önskar att de aldrig hade behövt uppleva.

På förmiddagen ringer telefonen, bara några minuter innan jag ska in på ett viktigt möte. Jag ser en väns nummer i displayen. Jag kallar henne vän. Ni vet, en av dessa underbara människor som man alltid kan prata avslappnat med och som man avslutar varje telefonsamtal med att säga "vi måste träffas snart" eller "nu låter vi det inte gå lika länge till nästa gång vi hörs". Just denna vän önskar jag i dag att jag hade gett mer av min tid. Låtit henne veta hur mycket jag beundrar henne. Att hon är min förebild i så många avseenden. Att jag, trots att vi hörs allt för sällan, skulle vilja göra allt jag kan för att hon ska må bra. En vän vars telefonsamtal alltid gör en glad. En vän vars telefonsamtal man alltid svarar på.

Just i dag gör jag inte det. Jag låter signalerna gå och tänker att jag kan ringa efter mötet. Men så får jag ett röstmeddelande och nåt säger mig att det är fel. Nåt är mycket fel.

Jag lyssnar av meddelandet. Det är inte vännen. Det är hennes kollega tillika bekant till mig. Av henne får jag veta det närmast onämnbara. Min vän råkat ut för det värsta som kan hända en människa. Hennes barn har ryckts ifrån henne. Med ena benet in i vuxenvärlden har han slutat leva.  I en olycka utan förklaring.

Vad gör man? Vad kan man göra? Helt plötsligt står man där i kaoset och önskar att man tagit sig mer tid. Att man odlat vänskapen. Att man hade kunnat finnas till hands.

Just då inser jag att det bara finns en sak jag kan göra i denna stund. Älska mina barn. Min familj. Ta till vara på allt gott som finns omkring en. Allt det där vardagliga som man bara tar för givet. Varje dag. Varje timme. Varje sekund.

Och när tiden är mogen hoppas jag kunna berätta för min vän hur mycket jag beundrar henne. Att hon är min förebild i så många avseenden. Att jag, trots att vi hörs allt för sällan, vill göra allt jag kan för att hon ska må bra.

I dag. Den femte september. 2011. För de flesta som vilken annan dag som helst.

Älska. Varje dag. Varje timme. Varje sekund.

3 kommentarer:

  1. Hej!
    Tack för att du skrev så fint!
    Allt är jättehemskt och vi alla är i chock! Ta hand om dig!

    /Kram Åsa

    SvaraRadera
  2. Vilka fina och tänkvärda ord. Mina tankar går till din vän och hennes familj.

    SvaraRadera
  3. Ååå va fint och så sant!

    Kramizar

    SvaraRadera