Sociala överslag och förstoppade tarmar

Två av födelsedagsbarnen.

I går var Den Stora Kalasdagen. Uppe med tppen för att ordna två måltider och fika för sammanlagt 30-talet pers, städa och fixa till här hemma. I tron att första gästerna skulle anlända kl 12 hade vi gott om tid - trodde vi. Kl 10.15 stod de ute på gården. Och sen var det stugan full ända till småtimmarna. Våra sociala ambitioner kommer allt för ofta på skam - det är ju så himla trevligt att ha folk hemma!

 Slagen hjälte tog sig en powernap mellan kalasen.

Ya'ax och Fella njöt förstås i fulla drag, dels av uppmärksamheten men också av nedtappade smulor. Full fart på dem fram till 16.30-tiden, då jag i en paus mellan kalasen skulle cykla en sväng med hundarna. Märkte efter bara några meter att Ya'ax inte riktigt var som han brukar; jag nästan fick dra honom med mig. Vände hem igen  och gav honom paraffinolja och sparris eftersom jag tyckte att han såg spänd ut över magen. Sen fick han promenadmotion både ute och på löpbandet i förhoppningom att magen skulle komma igång. Men allt eftersom kvällen gick blev han allt sämre och vid 21-tiden stod vi inte ut att se hoonom så längre. Ringde jourhavande veterinär i Öjebyn och efter klartecken från dem stoppade vi in Ya'ax i bilen och Fredrik åkte iväg medan jag höll ställningarna här hemma. Vilken tur att jag har snäll sambo!

Hängig Ya'ax väntar på att sömnmedlet ska verka.

Efter täta uppdateringar via sms och telefon fick vi till slut, efter att veterinären sövt och röntgat Ya'ax, veta att han var totalt förstoppad. Ingen orsak stod klar men det var uppenbart att hunden behövde hjälp. Så det blev dropp och övernattning och i dag (sönd) väntar lavemang. Hoppas på det bästa!!!

När jag ringde sa underbara veterinären "Självrisken brukar vara jättehög på helgerna så vi brukar fakturera akuta sjukdomsfall först på måndag. Är det OK?". Ja... Det kan man väl leva med?

När jag sansade mig lite började jag faktiskt kunna se en viss ironi i detta. I fjol, precis samma helg då vi hade samma kalas för samma tre personer, lyckades jag förgifta Fella med råttgift. Då var det bara bulldogmagen som räddade oss från en tripp till Öjebyn. Kanske läge att ligga lågt med firandet i slutet av september nästa år..?

Det har inte blivit många timmars sömn i natt och nu ska jag försöka samla ihop koncentration och glädje nog för att kunna genomföra en lydnadstävling med Fella. Om de inte ringer och säger att vi kan hämta älskade Kaxen, förstås.

Håll tummarna!