25 maj 2011

Ont, det gör ont...

...men det går. Det gör ont en stund på natten men inget på dan. Du vet att det gör ont, det gör ont men ändå. Jag har klarat mig rätt länge, jag börjar blir van. Och alla omkring dom märker ingenting. Det gör ont, så ont.

Ungefär den här tiden på mornarna - d v s vid femtiden - vaknar jag och har så in i helsicke ont i höften och knäet. Måste bara upp! Ibland funderar jag på om det är mitt eviga traskande efter grusvägarna härikring som ställer till det. Eller det faktum att jag har bebis liggande på armen vilket gör att jag helt enkelt ligger för still på natten. Eller så håller jag på att bli gammal och skröplig.

Hur som helst. Det är ganska skönt att få ett par timmar för sig själv på morgonen. Vid närmare eftertanke är de de bästa timmarna. Ungefär som våren. Då har man liksom allt framför sig, kan kosta på sig att göra storslagna planer utan att känna stress. I går fick jag frågan om hur jag mådde...egentligen... Och om man lägger ihop det faktum att det är morgon, vår och jag har en fantastisk familj och en stabilare situation än någonsin tidigare, att familjen har gemensamma mål (varav stugan är ett av dem) samt att jag dagligen kan ägna mig åt egotrippar i form av motion och hundträning - ja, då kan det inte bli bättre. I skenet av hur människor i min omgivning får kämpa med sin tillvaro - beundransvärda, starka, kloka och trevliga (ni vet vilka ni är) - så kan man nog säga att jag har det orättvist bra.



I går kväll hade jag det bra. I form av ännu en egotripp. Gjorde en snabb visit i grannkommunen och tränade hund. Med trevligt sällskap och med goda (tjuv-)knep duggande över oss. Nu blir det att försöka övervinna min tuggummifobi och shoppa Hubba Bubba. :-)



Några som inte har det bra är mina blommor och odlade växter. Har gjort ett naivt försök och inhandlat pallkragar som jag ska installera i stugan. Har en fantasi om att sätta lite sallad, morötter...kanske lite jordgubbar... Jag har i alla fall varit insiktsfull nog att köpa SMÅ pallkragar vilket innebär att jag inte behöver sätta allt för många plantor till världen för att sedan utsätta dem för tortyr i form av bristande gallring, uttorkning, klumpiga hundar och nyfikna bebishänder. Mina häckplantor har redan utstått den behandlingen vilket gjort att jag måste komplettera lite. Ska försöka hinna i dag. Nån som har en uppvuxen måbärshäck helt i onödan? Hör av er i så fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar