Lördag. Upp tidigt och förbereda kalas innan lydnadstävlingen. Fella var i riktigt bra form, tyckte jag, trots att jag dragit riktigt tungt kvällen före. I och med omvänd startordning på klasserna fick jag tillfälle att titta på Lk 3 och kände mig ganska självsäker - vi borde inte skämma ut oss när vi gör vår debut. Vilket torde ske ganska snart eftersom Lp 2 borde vara i hamn efter denna tävling. Trodde jag.
Jag vet inte vad jag ska skylla på. Att Fella är på väg ut ur löp (tack för den "bort"-förklaringen, A-C :-) ). Att det är nåt särskilt med just Skellefteå BK:s plan eftersom det händer varje gång vi tävlar här. Att Fella helt enkelt har en ganska sopig förare. Men nåt hände. Väl inne på planen blev hon (vilket alltså alltid händer på denna tävlingsplats - och som faktiskt har resulterat i en strykning efter platsliggningen en gång) låg, ohörsam och ville inte ens lämna min sida. I mina ögon mediokra resultat i varje moment men de hade nog räckt till ett förstapris om det inte varit för att vi nollade TVÅ (!!!!) moment!!! Läggandet under gång är hon ju av nån outgrundlig anledning jätteosäker på, men nu stannade hon inte heller på kommando vid ställandet med inkallning! Och jag blev så perplex att jag inte ens kom mig för att använda ett dubbelkommando utan stod och gapade som en fågelholk när hon kom springande i vild karriär för att få vara nära matte. Skit.
Jag hade i alla fall trevligt sällskap av två hundentusiaster från Norsjö som jag träffat på några gånger under vintern. Vi blev inbjudna att visa upp WP/DW i samband med nån aktivitetsdag i samhället och det var ju kul. Nu är intresset stort ute i brukshundklubbarna!
Sen slokörad skynda hem och möta upp Birks ettårskalasgäster. Riktigt trevligt och jag och Fredrik kunde nöjt konstatera att våra familjer smält samman över förväntan.
En fortfarande hängig och grinig Birk värmde upp med lite hundgos inför kalaset...
<
...men det hjälpte inte riktigt. Stackars lille unge som inte är kry. Och stackars lilla mamma som har en okry unge hängandes vid tissen dygnet runt.
I perioder kvickande i alla fall vår lille evighetsmaskin till lite, och då kunde han glädjas över sitt nya lektält. Eller... Det var väl kanske inte bara han som hade roligt med det...
Fler bilder från dagen kommer, men jag måste gulla lite med fröken Pressfotograf först. Hon sover fortfarande sin törnrosasömn men inte länge till. Snart blir det att purra ungar och dra iväg en sväng till stugan över dagen. Lite smakprov av paradiset kanske kan mildra förtreten från gårdagens tävlingsfadäs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar